Aftonbladet – 4 april 1855, sida 1

tarnes verkstad, hvilken han wid sin sista! vandring med Philip de Lussan i gångarne upptäckt. Denna. underjordiska sal upplystes af en i taket upphängd jernlampa, och abben upptäckte snart masugnen, präglingsmaschinen och smältdeglarne, dessa denna brottsliga industris karakteristiska instrumenter. Abbens bortröfvare voro ungefär fem eller sex till antalet; alt dömma efter deras drägt syntes de tillhöra de falska myntarnes band. Deras grymma ansigten lofvade ingenting godt. De talade sinsemellan sitt för abbån obegripliga språk, och tyc-tes vänta någon, hvilken förmodligen ensam egde rätt att befalla öfver dem. -Denme person kom ändtligen med ett ljus i handen, det var Bonnard; hän hade troligvis qvarstannat något längre der uppe för att försäkra sig om sin hustrus tystlåtenhet. Vid sitt i träde i hålan föll hane första blick på det ställe hvarest den lilla abben. låg, och sedan han satt ifrån sig ljuset på ett städ, förenade han sig med de öfrige, hvilka. med ny Nflighet återknöto samtslet. Det gällde Chavignys öde, och en ordvexling egde snart rum emellan de olika partierns. Bonnard, hos hvilken Katet ej fullkomligt qväfde tanken på de möjliga följderna af ett mord, röstade för något annat straff, medan de andre djerft afrådde horom från hvarje Tindrigara hämd. Förgäfves uppbjöd procentaren hela sin vältalighet; de falske myntarne gåfvo ej med gig. sSer ni, mästare, sade rått en groflemmad smed, med knötig hals och svarta seniga armar, hvilken utgjorde chefen för oppositionen, det gäller allas vår hud; ni säger att den förbannade abben känner vår hemlighet, det är nog; då behöfs intet mera prat om honom. Saken blir lätt att afgöra, och om j