Aftonbladet – 4 april 1855, sida 1

I första ögonblicket hade fru Bonnard upphäft höga rop, men snart hörde Chavigny ingenting mera; antingen bade äfven hon blifvit bunden eller tvingade procentsrens rysliga hotelser henne till tystnad. Bullet omkring honom fortfor och döfvade alla hans betraktelser. Så fort den lille abben blifvit säkert bunden kände han rig upplyftas och snabbt bortföras. Man steg tydligt nedför en trappa, allt under djup tystnad. Men sedan tre portar blifvit stängda, syntes bärarne ej längre frukta vågonting, utan började i all frihet samspråka. Här förekom nu luften tjock och fuktig som i en källare, och då han åter kände sig bäras utför en annan krokig trappa, tviflade den stackars gossen ej längre att han fallit i falskmyntarses händer, hvilkas hemlighet han uppsnappat, hvarföre de truligtvis ämnade transportera honom till deras underjordiska verkstad. Fan annamma, tänkte den arme Chavigny, hvilken, tack vare en liten dosis rusighet, under hela promenaden bibehållit sitt goda lynne, shvad mina käleksafförer misslyckas sedan några dagar! Detihärsäfventyret kan till och med sluta sämre än: det i gär. Förtrollande kön, som jag så högt älskar! Säg, skall du alltid blifva mig olycksbringande?, En våldsam stöt afbröt hans vidare reflexioner. Man hade uppnått trappans slut, ewtung dörr öppnades och den lille abben kastades, likt en säck, på marken. : Smärtan var nära att aftvinga honom några jemmerrop, men stoltheten afböll honom derifrån; bindeln togs från hans ögon, han kunde ändtligen se; detta blef den enda ersättning för det brutala sätt som användts vid hans fängslande. åsom han anat befann han sig i falskmyn