Aftonbladet – 3 april 1855, sida 2

rr — exempel. Ten lilla abbån blef också allt vildare och oförsigtigare. Deremot var fru Bonnard numera mycket mindre glad och stojande än i början. Det hotande uttryck hon varseblifvit i sin mans drag, jemte några andra, endast för henne märkbara tecken, hade ånyo uppväckt hennes första misstankar. Hon försökte likväl dölja sin feuktan och väntade endast på ett lägligt tillfälle för att ytterligare varna Chavigny. Detta tillfälle inträffade ändtligen. Sedan Bonnard flera gånger rådfiågat. sin tjocka silfverklocka, reste han; sig slutligen och gick, likväl under försäkran att snart vara tillbaka. Chavigny kastade sin servet i taket och utropade gladt: Victoria, sköna Rosette! ;..han är då ändtligen sin väg!.. jag började riktigt frukta att hafva valt för fina viner. .sgubbstuten höll på att få smak. för dem, . Men fru Bonnärd dartade och: delade ej mera Chavignys munterhet. å Abbe Chavigny., sade hon förskräckt; jag vet icke hvad som passerar, och jag förstår ej hvilka medel ni användt för att förmå Bonnard offra sin smak och sina vanor, men om en sak är jag säker, och det är att han ämnar spela er något fult spratt. Trö mig, bäste Chavigny, begagna detta gynnande ögonblick; rädda er, ännu är det tid; gå, jag besvär er derom, afligsna er genast, eller en olycka drabbar er.n Chavigny smålog. En olycka! .. bah, jag fruktar ingen annan än den att blifva skild från er, vackra Rosettel .. Er förevändning är lyckligt vald, men mig narrar ni icke, lilla -pratmakerska! (Forts. följer).