Aftonbladet – 3 april 1855, sida 2

tigheter; ehuru :en hemlig oro störde hennes fröjd. Herr de Chavigny,sade -hon sakta och drog honom till ett hörn af. rummet, ett enda ord medan vi äro ensamma. Akta er... min man misstänker någonting, eller också har han något ondt i sinnet., Det ör ingenting, min gudomliga Rosette, svarade abben med vanligt lättsinne, jag vet nog, jag, hvad som satt den beskedliga gubben myror i hufvudet... Han är mera rädd för mig än jag för honom... Bannlys all oro, sköna dam ... tänk blott på kärlek och noje.n Fru Bonnard ville likväl försöka öfvertala Chavigny: till mera försigtighets iakttagande, då mannens hemkomst afvröt samtalet. Proceat-ren hade, högtiden till prydnad, påsatt en chokoladbrun rock med stålknappar, hvilken endast vid högtidliga tillfällen framdrogs ur sin gömma. Hans ansigte var ej längre dystert och allvarligt, utan strålade af tillfredsställelse och godmodighet; hver och en skulle. ha: ansett honom för en hederlig borgare, hvilken, trött efter dagens bestyr, förjagat hvarje annan sysselsättning, för att i ro njuta af familjelifvets behag. Man satte sig till bords; Bonnard var glad och syntes isynnerhet upptagen af de läckra rätterna. Hans hustru :visade i början mera återhållsamhet, hon hade ej ännu lyckats öfvervinna sin fruktan. Van att darra inför procentaren, hvilken. vanligtvis spelade ssmma rol med henne, som Bartholo med Rosina, vågade hon ej öfverlemna sig åt sin naturlga liflighet, ehuru Chavignys oemotståndliga munterhet slutligen äfven smittade henne. Denne, med en servet under hakan, skar för, slog i och gaf befallningar åt uppassarna, allt under oupphörligt prat, skratt och uppräknande af både madrigaler, sonetter och im