Aftonbladet – 3 april 1855, sida 2

Procentaren spratt till, som om domsbasunen ljudit i hans -öron; dessa ord. voro just desamma han hört i det underjordiska hvalfvet, hvarest han fabricerade sina falska mynt. Nu trodde han sig förlorad och kastade hastigt ögonen till en viss del af rummet, der hans pistoler hängde. Men Chavignys oskyldiga min lugnade honom snart; den lille abben var som vanligt munter och lekfull och syntes ingalunda hafva haft någon hotande mening med de ord han framkastat. Efter några ögonblicks tvekan hade Bonnard ändtligen fattat sitt beslut. Hr abbe, sade han och försökte småle, vbåde min hustru och jag skulle blygas att vägra en så vänskapsfullt framställd inbjudning. Ni måste vara en glad värd och väl förstå konsten att underhälla edra gäster. Det der låter höra sig, pappa Bonnardp, återtog Chavigny, jag visste nog jag, att ni var en man med omdöme, hvilken slutligen skulle taga reson. Välan dåp, tillade han och steg upp, saken är uppgjord, jag skyndar nu att beställa supen! Au revoir, pappa lilla! ... Jag är snart tillbaka, förtrollerska ! Men ni gör väl litet toilett för att värdigt hedra min fest, hoppas jag? lemna för all del denna mormorsmössa och matroneklädning som omsluter er ifrån hakan: ända till fingerspetsarne? Ni hånar de gudar hvilka skapat er så skön, genom att bära en dylik drägt !... Härmed kysste den muntra abbån den djupt rodnande lilla borgarfrun, svängde: sig på klacken och hoppade lätt ut. Lemnad ensam, nalkades fru Bonnard blygt sin man, som syntes försänkt i djupa tankar, och frågade darrande. Säg, min vän, ämnar ni verkligen antaga denna bjudning ? Och hvarför icke, min trogna engel, sva-.