Aftonbladet – 3 april 1855, sida 1

vit honom ett hemligt varhingstecken, men detvar för sent. Abben var nu i ett slags skrifrum, uppfylldt med papper och register; inom en afplankning, försedd med ett säkert jerngaller, tronade herr . Bonnard i en gammal läderfåtölj: Vi hafva redan sett denna person: han vår, som vi förut sagt, en man om ungefär gextio år, kort, tjock och snyggt klädd. Glasögonen på håns hvassa näsa dolde de små blänkande ögonens listighet och ondska. Han satt i skuggan bakom detta säkerhetsgaller, så att man endåst svagt kunde skönja honom, då deremöt de besökande måste stanna midt emot fönstret, hvaraf deras ansigten klart upplystes. Denna kloka inrättning tillät procentaren tydligt observera alla, då deremot ingen kunde se honom, hvilket isynnerhet var nödvändigt vid transaktioner af tvetydig beskaffenhet. Men Chavigny brydde sig ej om att intaga kundernas vanliga plats, han vred lugnt om nyckeln till den i gallret befintliga lilla dörren och inträdde helt oförskämdt i den del af rummet hvarest heir BPonnard residerade. Denne vär alldeles bandfallen öfver så mycken djerfhet, lutade sig håstigt öfver sin skrifning och kastade vreda blickar på den inträdande. Men Chavigny var oförskräckt, kastade sig vårdslöst på en stol och utropade muntert: Jag slår vad att ni trott mig förlorad? Under min långa frånvaro har ni bestämdt tänkt att jag blifvit enleverad af någon kär, örnäm dam, eller bortröfvad af skaldekon18 demon... det var ingendera delen; min bäste Bonnard; som ni. ser är jag nu här igen!... Jag har varit sjuk, se der detenda skäl gom tvungit mig vårdslösa de förtjusdnde behag hvilka Här påträffab.s ö Medan abben upprepade alla dessa grann