Aftonbladet – 3 april 1855, sida 1

som värdigas emottaga min hyllning sitta icke i fängelse, Gud ske lof! ... om jag för ro skull tittade in till lilla Rosette?... hon är visst bara en liten borgarfru, utan Sylvias behag och... men lika godt!... jag går till fru Bonnard; utomdess så är också min börs tom; den saken angår naturligtvis hennes man; hvarför skulle jag icke försöka förströ mig litet! . .. 4 Så snart abben fattat detta beslut, och väl öfvertygat sig om att hans klädsel vår oklanderlig, begaf han sig å väg till gatan SaintHyacinthe, hvarest de be begge makarne bodde. ; Procentarens hus var ett af dessa svarta och hemska ruckel som man ännu ser i detta otrefliga qvarter. Abben inträdde i en lång smutsig portgång och gick djerft uppför den branta trappan, men väl bekant med dess beskaffenhet uppnådde han utan olyckshändelse första våningen; der fattade han i mörkret en gammal hartass, på hvilken han helt allvarligt började rycka. Det var fru Bonnard sjelf som öppnade dörren, men då hon kände igen den besökande gjorde hon en rörelse af förskräckelse: Ni, min herren, sade hon sakta, vid denna tid!... hvilken oförsigtighet!...min man är der, Rädd pekade hon på ett närliggande rum, hvars dörr var lemnad halföppen, . Jagså! är Bonnard hemmas, utropade Chavighy. muntert; det var mycket roligt att få se den heder smanen .. . det är så länge sedan jag,ha e det nöjet att se min vän Bonnard. an steg djerft in; Vanligtvis hade den lilla abbåd ej dessa dristiga och säkra, fasoner då han presenterade sig hos sin vän Bonnard; den arma Rosette därrade också, vid tanken på de följder CHavignys oförsigtiga uppförande kunde hafva; hon hade gerna gif