Aftonbladet – 2 april 1855, sida 2

år sednare hittade arbetarne, sysselsatte med de underjordiska hvalfvens repärdtion, ett skelett inköljt i några trasor; ex nyckelknippa som hängde vid ena sidan lät förmoda att det var Fhiliberts qvarlefvor ). De fem personerna suto ännu stumma af fasa då ett högljudt buller af röster uppstod i antichambern. Hastigt öppnades dörren och en blek skugga sväfvade in. Herr och fru de Villeneuve, ännu isade af Philips berättelse, betraåktade med förvirrade blickar denna orörliga varelse som stannade framför dem tyst och med nedslagna ögons Ett skrik af öfverraskning och glädje genljöd i salongen. Min dötter! Min stackars Theresel Det var verkligen Thåerese, men huru förändrad! De öfverlycklige föräldrarne störtade fram och slöto henne under heta tårar i sina armar. Under några minuter hördes ej annat än konvulsiviska kyssar och dämpade snyftningar. Theröse vandrade ur den enas armar i den andras, Hvar och en deltog i föräldrarnes hänförelse; herr de Lussan sjelf förvåna: des att finna en tår i sitt öga; ett uttryck af sällhet sväfvade öfver Philips manligt sljöna insigte, och de nyfikne betjenterna betraktade an den halföppna dörren med rörda blicar denna skakande scen. Men huru kort var ej denna allmänna hänyckning! Med förskräckelse varseblefvo för) Vi bafva sett den grafsärd, hvilken staten låtit uppresa i de underjordiska gängarna till åminnelse af Philibert Aspairt kyr-kovaktare i Val de-Giåce, som förirrat sig i gallerierna och omkommit på ett fasafnllt. sätt. Kr blef.i.sjelfvaverket ej igenfunnen förrän selfva. är efter den olyckliges försvinhändeehutualltsedan denna tidpunktöfver tvähundras ärfbetärs oupphörligt vårit sysselsatte i hälörta: MA man deraf dörtima Huru omäthiga dessa hvalf äro, 0 ;