Aftonbladet – 2 april 1855, sida 2

Konsertmästaren Berwalds konsert gafs efter ett i de flesta fall ganska vackert, fast något långt program. Sjelf lät hr B: höra en fantasi-etyd af Sivori, en något miserabel komposition, som ock af hr B. behandlades efter -förtjenst, hvarmed publiken betygade sin synnerliga belåtenhet. Konsertgifvarenscarldra hummer, Viottis konsert i A-moll; Kvaraf de första och sista satserna gåfvos, är deremot ett förträffligt verken dyrbar perla i koasertinusikens vattenrika ocean. Äfven dennä pjes behandlades såsom sig borde, d. v. . med lugn, allvar och soliditet i föredraget: Mil -Michal synes i valet af Kongertföusik alltmera förklara sig för koloraturgehreii; denna gång gaf hon den bekanta Sonnambula-ronton med den fulländning som man är van: att fiina Hoshetine: Fru Romani åter hade åt sig utsökt ett dramatiskt praktnummer, Rekias stora aria (ur Oberon), hvari hennes uttrycks-!