Aftonbladet – 31 mars 1855, sida 2

i allt lugn kan öfvertänka följderna af sin förnäma visit.n . Generalförpaktaren blef purpurröd af vrede, men han vågade ej uppresa sig emot nunnans grymma hämd; fru de Villeneuve rynkade ögonbrynen af harm. I sanning, min abbedissa,, återtog hon, jaz tycker ni handlat något förhastadt! Vet ni väl om ni ej nu för edra hämdgiriga planers skull, förlängt min dotte;s fångenskap? Jan, utropade den tjocke financiern som blifvit djerf genom sin hustrus anmärkning, det är grymt, det är nedrigt att hafva hindrat den arma Sylvia från uppfyllandet af sitt löfte! Den unga flickan är så klok, så skicklig, så full af sinnrika utvägar att jag är öfvertygad det hon lyckats!... Kasta det arma barnet i fängelse!... Ah, min fru, det är nedrigt, det är ovärdigt! En föraktlig blick af abbedissan stillade hans raseri och han satte sig åter helt försagd öfver att hafva yttrat så mycket. Jag har aldrig betviflat att finna herr de Villeneuve bland den der damens försvarare, men han får äfven hålla till godo med att jag är för stolt att besvara dylika simpla förebråelser. Hvad er beträffar, min vän, tillade hon vänd till fru de Villeneuve, ber jag er ännu en gång ej vara nog dåraktig och fästa uppmärksamhet vid en sådan der äfventyrerskas utsago. Hon ville skryta med en makt hon ej eger, och om hon, emot all förmodan, verkligen skulle känna till er dotters röfvare, så har jag anförtrott henne uti händer, tillräckligt starka, för att äfven mot hennes vilja tvinga henne bekänna sanningen. Åt hvem har ni öfverlemnat henne? Helt enkelt åt polisministern, från hvilken jag just nu kommer. Jag berättade honcm öppet allt hvad jag visste om Thåreses försvinnande, Han blef lifligt öfverraskad af