Aftonbladet – 31 mars 1855, sida 1

honom några befallningar; efter en minuts förlopp återkom Laurent bärande skrinet. Så snart betjenten aflägsnat sig, fattade Philip nyckeln, hvilken chevalieren räckte honom, och öppnade det darrande. Skrinet var fullt af bref; på hvar e särskild bundt hade den olyckliga Lucile tecknat några rader. Det första föremål som träffade den unge mennens vlickar var ett miniaturporträtt, förut mfattadt i en rand af juveler; men nu hadeju-. velerna försvunnit; troligtvis hade chevalieren tillegnat sig dem någon dag då spellyckan ej varit honom gunstig. Porträttet föreställde en ung skön man af förvånsnde likhet med Philip. Iniet tecken utmärkte konungen, och ändå kunde man ej misstaga sig: det var Ludvig XV, strålande at ingdomligt majestät och behag. Utom porträttet funnos deri flera smycken hvi!ka förr egt högt värde, men de ädla stenar som utgjort deras prydnader funnos ej mera. På botten låg ett paket, omknutet med ett svart band och försegladt på flera ställen. Utanskriften var skrifven af Lucile och innehöll endast dessa ord: För min son. Philip bröt med bäftighet omslaget; chevalieren hejdade honom. Ni behöfver mycken tid och uppmärksamhet för att genombläddra dessa papper; vore det ej bättre ni tog skrinet med er hem ? Nej, nej, min herre, svarade Philip varmt, jag kan ej så länge beherrska min otålighet. Ef or behag, anse denna galong sorg er egen och ursäkta mig att jag ej längre kan bölla er sällskap; en vigtig affär tvingar mig gå ut... det handlar om en för er myeket. dyrbar person ! Ormå hvert talar ni, min herre ? Giesar ni det ej? Om fröken Therese de Villeneuve. Vid detta naron vaknade Philip liksom ur en dröm; hela Pans oro, nedtystad sedan några timmar genom upptäckten af hans kungliga börd, upplifvades ånyo; hans kropp darrade, och häftigt sköt han undan skrinet, hvars tunga l.ck nedföll öfver de Hemliga DaDpDperen.