jag förlåter allt... allt... om ni lofvar, om ni svär att aldrig för någon yppa denna sorgliga hemlighet., Lugna er, min herre. Man erkänner ej verna vissa förhållanden inför verlden; och utomdess vet jag väl huru sanningen skulle upptagas? Jag har redan haft äran säga er att jag känner föga smak för ett statsfängelse. Frukta ingenting, Philip, idet som kommer an på mig, sBral er heder och ert eget iniresse försäkra mig om er tystlåtenhet. Jag har äfven erfarit att ni eger vissa papper och bref, hvilka ytterligare bekräfta min födelse; jag önskar genast erhålla den.n pPapper! stammade Lussan, hyem har sagt er att jag eger papper?, : Jag vet att de finnas, de hafva tillhört min mor . . . nå väl, min herre, må detta vara mitt enda arf. Dessa handlingar äro förvarade i ett elfenbensskrin, som jag ming mig ofta hafva sett under min barndom., Denne Abbå de la Crois har då en djefvul. i gin tjenst... Jag skall hemta skrinet... jag kommer ihåg att bland andra saker deri. ifven förvaras en förseglad skrifvelse, hvilken er. mor anbefallt. mig leman er, i fall ni en gång skulle erfara hvem som egentligen var er far... Sanningen har blifvit uppdagad... jag skall uppfylla min pligt... det som hittills varit mig anförtrodttillhör nu mera er .,. Han vände sig mot dörren. Då Philip såg gubbens tvekan, gissade han att skrinet innehöll några vigtiga handlingar, hyilka den listige chevalieren säkert önskade behålla för egen rökning. Med fasthet yttrade han: Herr de Lussan, ifall ni, för att ej såra min. sonliga ömhet eller af något annat skäl,. ämnar undanhålla några pavper, påminner jag or, att jag önskar lära känna allt gom står i firbindelse med denna sak.n Ni har blifvit misstrogen, min herren, svarade, chevalieren, hejdande sig, jag vill ej uppmuntra edra förolämpande misstankar. .. Han ringde på sin gamle betjent eeh gaf