eft soo är oo 0 --—-—-—--—— någonting dylikt deh dagen bah underrättade mig om er arrestering på Bastiljen. Har jag bedragit mig? Är det ej abbe de la Croix som gifvit er dessa underrättelser?, Detta hör ej hit, Herr chevalier; det till. kommer endast er att bestrida eller bekräfta mina ord.r Det uppstod ett ögonblicks tystnad.! Jag kan ej neka, svarade chevalieren slut ligen; min prins, dessa uppgifter äro sanna. Philip suckade djupt, ett drag af svårmod spred sig öfver hans bleka panna, hans hufvud nedsjönk mot bröstet, likasom hade han ända hittills hoppats att abbå de la Croix! påståenden härflutit från hans fantastiska politik. Men chevalieren bestred honom ej, utan stod tyst och vördnadsfull framför sin förmenta son. Vid denna tidpunkt var ännu vördnaden för adeln och konungsligheten så stor, att denne gubbe, försjunken i laster och utsväfningar, -ansåg för pligt att buga sig inför litet kungligt blod, förirradt i en stackars obetydlig ynglings ådror; det var ej slafviskhet, det var religion. Chevalieren gissade Philips hemliga tankar. Huru många gånger, återtog han sorgset, har jag ej sökt besegra denna olyckliga afsky ni yttrat för allt hvad som angick er höge fader, men jag kunde ej, utan att förråda den hemlighet jag svurit att bevara, för er yppa det rysliga:i dessa beständiga anfall mot den aflidne kungen; han var ej okunnig om dem, och så kall, egoistisk och likgiltig han i sjelfva verket var, kände han likväl en djup sorg deröfver, ty det var ej ett enda af hans oäkta barn, hvilket så mycket sysselsatte honom som: den stackars Luciles sons; det var så han kallade er. i Oaktadt sitt hat kunde Philip i detta ögonblick ej freda sig för en känsla af högmod, men denna känsla var af föga varaktighet,