ken kunde eller ville besvara hans frågor och att han skulle vara tacksam om den lille abben äfven framdeles ville freda :honom ifrån dem. Chavigny, ovan vid den bäftighet håns kära Orest denna gång visade, blef stött, och för första gången.skildes de begge unge männen kallt från hvarandra. Då Lussan ändtligen blifvit ensam, ordnade han hastigt sin toilett och skyndade till.chevalieren, hvilken bebodde en af Maraisqvarterets stilla gator. Olyckligtvis var klockan redan nio på aftonen, och Philip träffade endast en gammal tystlåten, butter betjent som redan i trettio år varit ihr de Lussans tjenst. Denne underrättade honom, att som hans husbonde alltid spisade middag utomhus och tillbragte natten vid spelbordet, han troligtvis ej skulle komma hem förrän på morgonen. Upptagen af sina egna tankar, hade Philip glömt sin förmente faders gamla vanor, och blet först mycket nedslagen; men då han insåg att det ej fanns någon annan utväg, beslöt han uppskjuta det efterlängtade samtalet till morgondagen, och återvände lugnad hem. Han tillbragte en feberfull natt. Följande dagen klockan tolf ilade han till Maraisqvarteret. -; Oaktadt den långt framskridna tim man sofvo både husbonde och betjent. Philip måste afvakta chevalierens uppvaknande en liten salong, värdig en spelare, hvatest saker af Högt värde lågo kastade på trasiga, iråldriga? möbler. Ändtligen hörde han en forrhosta bakom sig, och snart visade sig hr de Lussan väl räkad, pudrad och kläddför tt gå ut, stödd på sin gamle tjenares arm. Oaktadt alla försköningsmedel och trägna toi: ettomsörger påminde hans pergamentsfysioromi mycket om en egyptisk mumies. AT letta ögonblick: hvilade ett moln på Hans panna; Philip kände chevalieren, han gissade I genast orsaken till hans sorg. Lyckan hade