Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 2

min solfjäder, så se här... vi qvinnor begagna ej andra -vapen., Behåll er solfjäder, mamsell,, svarade Salvien med plump förbindlighet, den kan aldrig vara i bättre händer. Ack! fortsatte han suckande, om alla våra klienter med ett så förtjusande behag erkände den aktning man visar dem, vore det en riktig sällhet att höra till polisen.o Alla finna sig således ej så lugnt uti sitt öde som jag? Och nu, herr Salvien, då jag är fånge på hedersord, vill jag begagna er godhet och göra några förberedelser till min afresa. Åh, frukta ej; Jag lemnar denna salong endast i ert sällskap. Sylvia ribgde; en bötjent inträdde. aSpänn genast för, befallde hon, och säg Marguerite att jag vill tala med henne. Betjenten bugade sig och gick. Dansösen närmade sig gueridonen och skref hastigt följande ord på ett papper: Haf förtroende till den som öfverlemnar er dessa rader... Farväl! Minns ert löfte, men. glöm Er befriarinna. I det ögonblick hon slutade denna biljett, hvars ortografi, vi nödgas tillstå det, ej var fullkomligt felfri, inkom Marguerite i salongen. Sylvia tog henne afsides. Nå väl, frågade hon halfhögt, det arma barnet? Gråter oupphörligt som en sörjande Magdalena; jag har ändtligen lyckats förmå henne att lägga sig i lilla Gothons säng. Godt! Hör på, Marguerite, jag är nödsakad att utan dröjsmål resa bort. Heliga Jungfru! Ni, mamsell? Jag blir borta två dagars .. åtta dagar... det kan jag ej så noga, bestämma. Så fort det är mig. möjligt skall jag underrätta er om hvad nijhar att göra. Emellertid anförtror jag i er vård den unga flickan som för närvarande bebor Gothons rum. Visa henne den Första aktning, lyd henne i allt... Lemna henne i morgon bittida den här biljetten, och -om hon gör några frågor, så kom väl ihäg att ni ej svarar ett enda sannt ord. Se så,