Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 2

——— till fots, med en fattig versmakares anspråkslösa utseende; utan bråk, utan otålighet har jag afvaktat hennes hemkomst, och jag vill ej heller på något vis störa hennes tillredelser till afresan, blott hon lofvar att ej söka undkomma mig... Nå väl, herr abbe, kan ni kalla detta: polismyndighet?... Tror ni att alla blifva arresterade på detta ridderliga sätt ? Oaktadt deras bestörtning hade Chavigny och -isynnerhet Sylvia svårt att afhälla sig från skratt vid polistjenstemannens långa tal. Daånsösen återtog .beslutsamt : Det hela kan åtminstone icke blifva mycket allvarsamt; mitt samvete anklagar mig ej för något-stort. brott, och några dagars fångonskap bör tillfredsställa den hämdlystna:abedissan... Således, min bäste abbe, återstår det mig ej något.annat. än att helt lydigt följa den artige herr Salvien.n Nej, Sylvia, det får icke ske! utropade Chavigny, som nu gaf sin vrede fritt lopp; jag skall piska upp den uslingen; jag vill rifva ögönen ur det vilddjuret. Se så, abbe, lugna er! Ondt och godt skall tålas, min stackars Chavignyt... För fem -minuter-gedan rägnade jag med säkerhet på att helt gladt få: supera-tillsammans med er och nu får jag åtnöja mig med att :supera i fängelse. Lifvet är uppfyldt af dylika obehäg; jagohar redan erfarit ännu störte. Dansösen sade dessa ord med en djup melankoli. Ni-har rätt, Sylvia,. återtog abbåen , ert fängslande bör, ej ingifva er någon allvarsam oro; säkert handlar det om någon förnäm dam, hvilkens svartsjuka pi väckt och som hämnas. Vackra fångar, sådana som ni, förstå alltid att på något sätt draga sig ur förlögenheten. Men jag beklagar mig sjelf.p Tyst, skamliga egoist! Ni skall föra mig ill min vagn. Ni ser, min herre — tillade och-vände sig kokett till Salvien. med glasögonen, -ajag, gör ej motstånd, jag har ingen värja att lemna er; men om ni önskar