Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 2

Just nu anlände de till vagnen, bredvid hvilken flere betjenter med facklor i händerna stodo. Vid det bländande skenet varseblef man två eller tre personer af misstänkt utseende, hvars snuskiga kläder märkbart kontrasterade emot dansösens livreklädda lakejer. De voro Salviens med glasögonen tjensteanar. Ni ser, mamsell, sade han leende, ätt jag tagit mina mått och steg. Med er tillåtelse får mitt folk intaga edra betjenters plats bakom vagnen, och en af dem hoppa upp på kuskbocken bredvid er kusk; jag tager mig friheten hålla er sällskap inuti vagien. Jag vill bjuda till att förkorta tiden så myeket som möjligt ! Ni är ett mönster för polistjenstemän, min bäste herr BSalvien. På edra ord och edra handlingar igenkänner man genast den verldsvane, litterärt bildade mannen ! Hälften allvarsamt, hälften leende, sade Sylvia några uppmuntrande ord -åt betjenterna, hvilka, då de nu insågo sjelfva sanningen, bestörta betraktade. deras unga herrskarinnay; hon räckte Chavigny handen och hoppade lätt upp i vagnen. Hvarthän för ni mig? frågade hon, förmodligen till Bastiljen? Till Bastiljen, nej; min nådiga, till Fort PEveque.x Det sämsta fängelset i hela Paris, sade hon bittert. -oFru de: Merignac är mäktigl... Se så, mina vänner, lugnen :er! farväl så länge!.. .. farväl, Chavignyb. Sylvia! min stackars Sylvial! Akta er, herr abbå, annars torde ni snart komma efter, varnade Salvien i det hanititr tade ut genom vagnsfönstret; .om ni fortfar att författa epigrammer lika med de föregående, lär jag snart hafva den äran äfven upp vakta erl Chavigny knöt handen af rascri, bet betraktade hvarandra med hämdgi och ekipaget for af med blixtens hastighet i den mörka natten. (Forts. följer.) jenterra