Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 2

— Kongl, teatern. Bland de reserv-operor som skulle fylla tiden mellan Hugenotterna och Linda,, befinner sig ock Figaros bröllop,, som i går gafs för godt hus och äfven bivistades af HM. Enkedrottningen. Med afräknande af vissa, enligt vår åsigt ej riktigt träffade tempi och deraf följande motsträfvigheter, var föreställningen i det hela ganska lyckad, ända till sista fiovalet, der ett par momenter ej aflupo utan ett visst slarf. Äfven måste vi protestera mot de tempi rubati, som anbringades i Grefvinnans och Susannas partier. Besynnerligt är ock Grefvens talade afskedshelsning midt under 3:dje aktens final, hvilken borde reciteras. Bland de bäst utförda numren nämna vi Grefvinnans andra samt Figaros tredje aria, grefvens och Basilios arier, duon mellan Susanna och grefven, som på begäran gafs da capo, samt brefduon, som var en bland aftonens mest lyckade momenter, ehuru den ej väckte någon synnerlig uppmärksamhet. -— Hr Lundbergh, som eljest är en god Figaro, bör under marschen i sin andra aria ej låta sina ben bringa sig ur takten. Hr Strandberg (Basilio) är måhända den som mest individualiserar sin rol; särskildt bör nämnas hans lyckade maskering och mimik, som ej ringa höjer det somisa uttrycket af det hela. Hr S. har påtagligen mera fallenhet för den komiska än för den sentimentala genren. För framtiden hoppas vi på ett grundligt instuderande af denna förträffliga opera med ordentligt fixerade tempi. Önskligt vore om då åtminstone en del af dialogen reciterades, emedan t. ex. de korta numren i första aktens början förflyga alltför hastigt, då den förmedlande recitationen saknas, och slutfallet i Barbarinas cavatina bildar en direkt öfvergång till ett recitativ, som ej sjunges. ö