Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 1

PARIS KATAKOMBER ). Af ELIE BERTHET. Ah, min stackars abbe, om icke en person med omdöme sagt motsatsen, hade ni redan längesedan varit på Bastiljen. Heldre Bastiljen,, utropade poeten skummande af vrede; herre ni talar ej med något dumhufvud, någon Midas med åsneöron ... Se här abben, som försvarar sina verser! utropade en skämtande röst, CORdgng vände sig häftigt om och varseblef den vackra dansösen, hvilken med ett muntert skratt betraktade honom. Några minuter hade varit tillräckliga för Sylvia att påtaga en förtjusande toilett, full at behaglig vårdslöshet. Hon var så glad, hennes skratt så hjertligt, hennes tänder så hvita, hennes läppar så röda, att abbens vrede försvann som ett rökmoln vid hennes åsyn. Han glömde verser, rim, dispyter allt och skyndade fram till den täcka sylfider, framför hvilken han knäföll och hvars händer han hänförd kysste. O kärlek! 0 sällhet! Himlen öppnar sig, Venus sjelf stiger ned på jorden... det är Musernas och Gracernas drotning, den gudomliga Sylvia! Ack, alltför poetiske abbå, återtog dänsösen med sitt silfverklingande skratt; vet, jag är en vanlig dödlig, som besvär er tala prosal... Se så, min herre, stig upp, ocai stöllet för att göra mig döf med edra granna tal, så sök erhålla förlåtelse för de fjorton dagar ni tillbragt utan att komma hit. Hvar har ni varit? vad har ni gjort? Jag bereder er på att jag vill veta allt, och om nibedrager mig, ve er!, Med dessa ord kastade hon sig vårdslöst på en soffa utan att bevärdiga den djupt bugande svartklädde mannen med en enda blick: Chavigny, berusadaf nöjet att betrakta den ) Se A. B. n:o 30—41, 43,44, 46, 47, 49—59, 62—66, 68, 71, 72 och 73.