Aftonbladet – 29 mars 1855, sida 1

STOCKHOLM; den 29 Märs. Vid vår återblick på den förflutna riksdagen böra vi ej alldeles förbigå den verksamhet hvilken presteståndet, särskilt från de stora riksdagsärendena, utöfvat i egenskap af andlig korporation, öch som finnes upptecknad uti Cleri Comitialis cirkulär till samtlige herrar biskopar och konsistorierna i riket. Utan denna sedvanliga urkund, som författas mot riksdagens slut samt underticknas af erkebiskopen och ståndets sekreterare, skulle man alldeles vara i okunnighet om att presteståndet anser sig företräda något annat intresse än hvarje annat stånd, och om det högvördiga ståndets anspråk på att i sina enskilda sammanträden handla såsom ett slags kyrkomöte; ty väl har man en gång hört en högvördig biskop, som gjort sig ett namn i den svenska kyrkan för den skicklighet hvarmed han utarbetar ordles kar och andra qvickheter, försäkra att svenska riksdagspresterskapet representerar det högsta, men som föreställningen om Kristi ståtbållareskap sedan den luterska reformationen här i landet blifvit totalt utplånad, och de högst fätaliga öppna anhängarne af den påfliga hierarkien väl snarare förlägga sätet för detta ståthållareskap till Rom, än till Upsala, Strengnäs, Westerås, eller ens till presteståndets sessionsrum på Riddarholmen, så har väl svenska allmänheten hufvudsakligen stannat i den föreställningen, att det svenska riksdagspresterskapet representerade just detsamma som de tre öfriga stånden, med tillägg naturligtvis af prosttunna, tionde och sina egna privilegier, och att den högvördige prelatens representationsförklaring antingen var ett af hans vanliga witzer eller också ett temligen elakt skämt öfver ståndets kända benägenhet att buga sig för den verldsliga högheten och dess brådska att efterkomma dennas minsta önskningar. Man finner emellertid utaf uppställningen och ordalagen i det ofvännämnda cirkuläret, att det högvördiga ståndet ansett sig handla äfven i egenskap af religionsvårdare, och afsigten med cirkuläret är, såsom orden rätt naift falla sig, att, i afskedets stund, för hemmavarande embetsbröder framlägga frukterna af den verksamhet, som under de mångartade riksdagsförhandlingarne kunnat egnas åt kyrkans och skolans egentliga angelägenheter.n 7 Redogörelsen för frukterna af denna det Högvördiga ståndets verksamhet är emellertid på det hela taget ingenting. annat än uppräknandet af de med den ecklesiastika inrättningen mer eller mindre sammanhängande frågor som varit af stånden gemensamt behandlade, och en framställning af sättet hvarpå de blifvit af presteståndet särskildt afgjorda. Dit höra förslagen om kyrkomöten, ecklesiastikkollegium, sakramentallägen, upphörandet af prebenden och jura patronatus, förändrade föreskrifter för pastoralekamens afläggande, anslag till kyrkor, prostetunnor och stomhemman, folkskollärares aflöning och pensionering, anslag till hospitaler och vaccinationens befrämjande o. 8. v., samt slutligen val till bankooch riksgäldsfullmäktige, direktörer vid lånekontören och de särskilda slagen af revisorer, hvilka inom ståndet skola utses. Detta utgör den drygaste delen af skriften, och endast på hågra få sidor omnämnas några ämnen, kongl. bibelkommissionen, om bibelspridning och missionsföreningar, om nykterhetens befrämjande och om granskning af ett utarbetadt förslag till förändrad kyrkohandbok, hvilka ämnen varit föremål för ståndets behandling enskildt och äro af den beskaffenhet att mera uteslutande tillhöra-religionseller sedevården. På sistone redogöres äfven för en revision af ståndets arkiv och dess arkivkassa, hvaraf visar sig att denna sednare står på ganska hjelpliga fötter, med en behållning af 2343 rdr 4Ösk. 8 rst., hvar