Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 2

dig sitt namn?. .. Tala då, dumhufvud! Vet du hvad abben heter som väntar mig ? Mamsell är så rysligt häftig... Jag tror han heter abbe de Chavigny. Chavigny ! utropade Sylvia utom sig af glädje; Chavigny... han sjelf... frisk och sund? . . . Gudskelof att han är återkommen! Hvar är han? Hvar är han då? Läsaren förvånas kanske öfver att Sylvia, som visat så mycken ömhet för det lille abben, att hon ej en gång tvekat bedja fru de Villeneuve sjelf om underrättelser, icke gjorde Martha några listiga frågor angående honom. under sitt besök Tombe-Issöire, Men ingenting af hvad dänsösen hört, lät henne förmoda att Chavigny kände de underjordiska gångarnes tillvaro; utomdess hade han aldrig yttrat ett enda ord om sitt första besök i dem tillsammans med Philip de Tässan, Sylvia misstänkte derför ej att fröken de Villeneuves bortröfyande och de begge vännernas försvinnande stodo i det ringaste samband med hvarandra, i annat fall hade hon visst icke underlåtit att, äfven i detta afseende, känna Martha . litet närmare på pulsen, ; Hon var således helt och hållet okunnig ora I de faror hvari abben sväfvat under det han I arbetat för Theråses befrielse, och tillskref j hans frånvaro. någon vanlig lättsinnighet, I det ögonblick Sylvia. erfor hans återkomst I varhon. nära att stöta omkull de kringstående I betjenterna för att störta in i salongen; men : Comtöis, som var stolt öfver sin matmors ;skönhet på samma gång han var henne varmt tillgifven, hejdade henne. Mamsell glömmer visst bort att hennes drägt,, återtog han ödmjukt, smöjligtvis kunde föranleda tittydningar. I sin hänryckning tänkte Sylvia verkligen ej på att hennes kattunsklädning och lilla runda mössa just ej vore en passande toilett för att i emottaga främmande. Drummel! utropade hon skrattande. Men du har rätt, jag kan verkligen ej visa mig på detta sätt, ., Fort, kalla hit Marguerite .