Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 2

——.X— x —— 0 Sr5p liga tankarne flytt bort likt agnar för vinden. Två eller tre betjenter afvaktade gäspande att hon skulle afskeda dem, men. hennes första fråga var, hvilka som under aftonens lopp besökt henne. j Först generalförpaktaren, de. Villeneuvep, svarade en af dem vördnadsfullt, han har varit här tre särskilda gånger och efter utseendet var han alldeles förtviflad atticke finna mamsell hemma , . .p ; Du skickade väl alltid bort honom ? Alldeles som mamsell befallt. Bra! Hvilka hafva varit här mera?s En hel mängd; de hafva skrifvit upp sina namn på listan derinne. Tvenne, enträgnare än de andra och under förevändning att de omöjligt ej skulle kunna sofva i natt innan de sett mamsell, häfva slagit sig ned uti salongen. De hafva kommit hvar och en för sig, och synas icke känna hvarandra. Efter hvad Jasmin säger, som då och då smugit sig in i rammet för att se huru herrarne fördrefvo tiden, så kastade de temligen sneda blickar på hvarandra. Hm! sade dansösen och ett drag af missnöje sväfvade öfver hennes vackra ansigte, ade der kavaljererna äro temligen efterhängsna, det stöter litet på ohöflighet, de vilja väl blifva utkastade, kan jag tro... Håll eri ordning allesammans att skynda in så snart jag ringer... Säg mig, Comtoisn, återtog Sylz via, kan du icke gissa hvilka de der herrarne kunna vara som på detta oförskämda sätt afvakta min återkomst?, Den ene har bestämt vägrat säga sitt namn; det är en stor, lång karl, med gulblek hy, klädd i svarta kläder och med en pappersrulle i bakfickan. Han ser ut att icke just äta middag hvarje dag; anfingen måste han vara lärd eller författare.v Verkligen, mäster Comtois, ni blir fysionomist. Och den andre? Det är den lilla abben som mamsell ibland tager emot. i En abbå! utropade Sylvia häftigt; skulle det möjligtvis kunna vara? .,. Har han sagt