Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 2

blifva mor för en talrik familj... Jag tillstår att jag arbetade sju hela månader på min quatrain, men så var också hvarje rad en qvickhet. Sedan den tiden hafva allvarsammare sysselsättningar, arbeten af en högre ordning. . Sju månader ! upprepade Chavigny föraktligt, jag begär ej mera för att skrifrva ett episkt poem i tolf sånger... Hör på, min vän, jag behöfver just nu ett rim på lif; huru många dagar skall jag gifva er för att taga reda på det? Icke en enda, om uni behagar kan jag stå till er tjenst med ett nu genast: rimmet är kif. l sanning, min herre, ni måste hafva mycket länge öfvat er efter ni är så qvick iedra. svar; jag märker att det icke är så mycket rim som förstånd som fattas er. Vet ni, herr abbå, i så fall är jag roera gynnad än andra som hafva hvarken rim eller förstånd.n Det uppstod ettögonblicks tystnad, hvarunder de begge rimsmidarne: betraktade hvaran-dra med genömträngande blickar. Min herrex, sade slutligen abben, jag hand lar aldrig förrädiskt; var beredd att jag, så snart jag erfarit ert namn, angriper er på vers i Almanach des Muses, Jag beviljar er aderton månader för att öfvertänka ert svar. Jag skallvkunna svara er förr; herr abbe de Chavigny, ehuru kanske på mindre god prosan, svarade den okände med ett olycsbådande småleende; men hvarför just uti Almanach des Muses? hvarför icke heldre uti er tidning Sannivgens röst, hvaruti ni under salig kungens tid trakterade: m dam Dubarry med så bitande epigrammer? Uhivigny kunde ej återhålla en rörelse af förskräckelse. Ta mig fan! om ni har reda på det der, måste ni vara djefvulen sjelfiegen person --Men jag förnekar aldrig mina verser, och om man vill hålla mig fingslad för hela åt-rstoden af mitt lif, påstår jag ändå att epigrammerna voro ganska goda.n (Forts.)