Aftonbladet – 28 mars 1855, sida 2

het betraktade han konstsakerna hvilka prydde salongen, och tafatt stoppade han händerna i sina. fickor, eåsom fruktade han gifva efter för begäret att äfven:-vidröra dem. Det var ej svårt att upptäcka det ej den minsta sympati herskade emellan de begge männen, som helt oförskämdt inkräktade Sylvias våning; och utan tvifvel hade Jasmin rätt då han påstod att de på hvarandra slungade något fientliga blickar. Chavigny, samma afton anländ till Paris, hade genast skyndat till dansösen, hvarest han fann den svartklädda figuren före sig. Denne å sin sida syntes helt missnöjd öfver abbens: ankomst. Då de bugade sig för hvarandra hade de utvexlat några intetsägande ord, men förgäfves hade de sökt gissa till det ömsesidiga ändamålet med deras besök. För att fördrifva tiden började Chavigny författa en inpromtu, som han ämnade uppläsa för dansösen vid hennes hemkomst, och sedan tre timmar både svettades och frös han af fruktan att ej värdigt kunna sluta sin improvisation. Oaktadt abbens alla ansträngningar hade han endast lyckats få tillsammans fem eller sex verser öfverlastade med öfverstrykningar; hastigt stannade han framför den svartklädde mannen och frågade med lindrigt förakt: Nå väl, min vän! skulle ni också händelsevis vara en af Apollos elever? Alldeles rätt, herr abbå, förut, i min ungdom, gjorde jag då och då en pilgrimsfart till Hippocrines källa... Jag.är författare till den namnkunniga Bouquet å Chloris, hvilken kom ut i Almanach des Muses år 1750; utan tvifvel känner: ni denna namnkunniga quatrain som på den: tiden förskaffade mig så många förnäma middagsbjudningar. Ni har ej blifvit fetare för det, min vän .:. Har ni aldrig författat något annat än den der quatrainen? Er sånggudinna måste ej vara mycket frikostig efter hvad. det tycks ! I sanning, herr abbe,, återtog den okände spetsigt i det han kastade en sned blick på det öfverstrukna papperet Chavigny höll i handen, er synes ej heller hafva anlag att