Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 2

PARIS KATAKOMBER ). Af ELIE BERTHET. Efter en kort tystnad återtog Sylvia, med denna lätta vårdslösa ton som så tydligt bevisade den makt hon hade öfver sig sjelf: Vet ni, gudmor, det gör migriktigt ledsen att icke Mådard är här och hjelper oss fira min återkomst. Måedard,, återtog gumman, på hvilken vinet redan började lossa tungans band, du vet icke du, mitt barn, om hvem du talar. Mådard bryr sig ta mig tusan inte om läckerheter, han. Madera eller vatten det är just detsamma för honom. En gång: var han nere uti Kartusianermunkarneg vinkällare; hvar och en vet huru utsökta viner der finnas; han tog hem några. buteljer åt mig, men honom sjelf föll det minsann icke in att: smaka en enda droppa. Han -skulle kunna lefva åtta dagar på bara vatten och bröd... Du kommer väl ihåg huru vild han var som barn? men det är alldeles ingenting att förlikna med hvad han nu är., Hvem vet, gudmor,, sade Sylvia leende, skulle det icke kunna gå: an att tämja honom ? Jag förstår dig, yrhätta, men tro mig den gången skulle: du göra dig besvär för ingenting, han, hvarken fäster sig vid ditt vackra. aasigte eller din. fina växt, Medard är icke som andra karlar; han tillbringar hela veckor dernere i de underjordiska gångarne, ochnär han går upp ur dem förbländar dagsljuset honom så att han icke längre kan se; gossen har till och med:förlorat vanan att tala och begriper kaappt mera hvad man sä3. n:s BLAD, 43, 44, 48, 47, 49—59, och 70.