Aftonbladet – 26 mars 1855, sida 2

Aftonens egentliga piece de råsistance var en här för första gången gifven dubbelsymfoöni af Spohr, som dock, strängt taget, mindre är en symfoni än en ensemblepjes, ett slags concerto grosso, utförd af 11 solister samt ackompanjerad af orkester. Pjesen kallas Det jordiska och det himmelska i menniskolifvetn, och behandlar detta ämne i tre afdelningar: ,Barndomen, Lidelsernas .tid samt Det gudomligas seger,. För öfrigt tycks författaren genom ofvaunämde program mera velat antyda en id, som föresväfvat honom vid detta verk, än angifva en med strängare konseqvens genomförd tendens. Den friare form, som häraf betingats, har emellertid ej hindrat verkets rent musikaliska enhet och klarhet; hvaraf man finner att afvixelser från den vedertagna formen ingalunda behöfva medföra oreda och affektation (såsom i det moderna Tyskland ofta händer); men detta verk är skapadt af mästarens hand och denna erfordrades dertill. Endast finalets första sats synes oss för litet melodisk och nog mycket kromatiserad. I öfrigt anse vi detta verk för ett bland de mest poetiskt tänkta och i utförandet mest fulländade instrumentalverk, som sedan Beethoven frambringats. Synnerligast ligger en hänförande skönhet och grazie i den melodiska tanke som, genomflätad af den finaste fioritur, bildar första delen. Det hela lyftes af en instrumentation, som i glans och nitiditet knappt kan öfverträffas. Säkert skall ett återupptagande af denna komposition af mången dess mera önskas, som utförandet, oaktadt de betydliga svårigheterna, verkligen var utmärkt och utgör ett ytterligare bevis på orkesterns fortfarande lyftning samt det oaflåtliga nit hr Foroni i detta hänseende ådagalägger. Solopartiet (mindre orkestern) utfördes af hrr dAubert, Dente, Torsell, Schuster, Winkler, Friebel, Köbel, Grabow, Heidenreich, Sandström och en dilettant. Könserten gafs för ett i det närmaste fullt hus och bevistades af H. M. Enkedrottningen samt H. K. H. Kronprinsen.