Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 2

men jag kände hans blickar oafvändt riktade mot mig. Sen gamla Martha tvang mig taga plats midt emot Medard, och med småleende röst började hon: Se här, min gosse, din goda vän, som kommer för att helsa på dig... Det kära barnet oroar sig öfver din helsa, ha, ha, hal Hon erhöll ej något svar, utan fortsatte sitt tal med förvånande munvighet. Det susade för mina öron, jag hörde ej hvad hon sade. Men att dömma efter mimiken föreföll det mig som om hon höll ett lysande loftal öfver sin son och helt vänskapsfullt råde mig att glömma mina högmodiga föräldrar,. Jag 1:d gränslöst och ehuru jag ej förstod allt hvad den nedriga qvinnan yttrade, betäcktes mitt ansigte af blygselns rodnad; Jag tror: Medard förstod mina lidanden, ty han upplyfte handen och utstötte ett strupljud; gumman tystnade genasc. 3e så der, blir du nu ond igen? yttrade hon otåligt. Jag måste väl tala för dig när du sjelf hvarken vill eller kan tala som en sann kristen bör. En ny befallande åtbörd afbröt hennes ordsvall. Efter några ögonblick steg Martha upp för att uträtt: något, och jag ilade tillbaka till mitt fingelse, hvarest jag lemnade fritt lopp åt mina tårar. Flera visiter hafva egt rum sedan den dagen och alltid varit eftetföljda af samma resultat, Oakiadt. min förvirring Har jag nu litet btiro sett mig omkring och studerat den der afskyv:rde Medard. fan syses tillbringa sit: lif i en vupphörlig fruktan. Iagångsdörren till hans rum är alltid innanför försedd med stora hänglås; vid det minsta buller reser han sig upp, liksom för att taga till flykten. Deremot är den dörren, hvilken leder till trappan som går ned till de underjordiska