Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 1

er högmodiga mor gör. Ja, Gud bevars! ni har alltid varit god emot mig, det vore synd att säga annat, och hade jag icke kommit ihåg det nyss, då jag trodde att pojkstackacen min var död, så hade jag strypt er med mina egna händer., Nn började jag uppmärksamt betrakta den gamla qvinnan, och jag trodde mig igenkänna en tiggerska som jag ofta gifvit almosor vid hötel de Villeneuves port. Huru.! utropade jag förvånad, var det er jag så ofta fann i min väg kort innan jag for till Val-de-Gråce ?x aJo, jo men, det var just jag det, och ni lät mer än en gång silfvermynt falla i min knotiga hand. Men så fattiga vi äro så var det icke för edra almosors skull, som jag valt hotel de Villeneuves port till min plats... nej ser ni, jag bade affärer der, och det hafva de nog minsann fått kännas vid. sedani Jag försökte ej att fatta meningen af henneg, sista. ord utan utropade varmt: Om ni känner mig, om ni verkligen. funnit mig. barmhertig, så besvär jag er, haf medlidande med mig. Heldreön att emottaga det porn öde hvarmed ni hotar: mig krossar jag bufvudet mot väggen. Ni inser ju att ni 1 alla fall ej längre kan hålla mig fången bär, Jag är mina föräldrars enda barn, de skola ej försumma någonting för att befria mig och! den unga mannen, som. redan gårat er gon, skall ej heller öfvergifva mig. Gumman skakade föraktligt på hufvudet. Ni. skall ingenting krossa det lofvar jagp, återtog hon hånande, och ni hade gjort mycket bättre att icke tala om föräldrarne, de hafva just icke mycket anseende hos oss. Så-i dana: der penningpåsar! hal hal hals... Och! hvad den vidkommer, som, sköt på son min, så måste vi väl ingenting bafva att frukta af honom, den beskedliga herrn har nog fått en