Aftonbladet – 23 mars 1855, sida 1

PARIS KATAKOMBER ). Af BLIR BERTNET. . F oHvad säger ni? Äro dessa möbler köpta för mig? Ja, för hvem annars tror ni? Da kosta också modiga trettio livress Pojken tänker skömma bort er; ban vet att ni är van vid grannlåt. uStore Gud Skall jag då stanna länsre qvar bär?n Gumman, ! öjde på axlarne. 2 pDet var fan, till byting. att vara dum! utropade. hon. Förstår ni icke att ni hädanefter kommer att höra familjen till? Ni skall hålla. min; son, sällskap när han kommer tillbaka. från, sina promenader i gångarne, ni skall; -mustra upp, honom när han är ledsen; han. än icke, alltid glad, stackare! TI alla fall har han blifvit, vid mygket bättre lynne sen han bief kär i er; nu språkar han ibland och glömmer ofta, bort att slå mig. Om ni bara gön er. ditet besvär så tämjer ni honom fort ROgp Hon hade länge kunnat fortsätta på detta viss jag var så förintad. att jag ännu knappt förstår. det. jag ejnedföll död vid hennes fötter. Gumman, märkte min sinnesförvirring. Nå, nå, nå, hvad skall det nu bli af? Tager nisåder illa vid er för ingenting ? frågadehon, skämtande, Den ungdomen! den ungdomen! Se så, min flicka, var nu förnuftig; jag lofvar er att ni skall blibra behand-, lad. -Jag-är, ioke elak, och sedan tycker jag just som litet om er. Ni minng inte migni, men jag känner nog: er och vet att mi icke krossar fattigt folk under edra vagnshjul, som; ) Se A. Br å0t1, 43, 44, 46, 47, 49—59, —66