professo. .D:r Vogel, assistent till Hind och god botanist, erbjöd sig till denna tjenst och antogs dertill af lord John Russell. Den 20 Febr. 1853 lemnade Vogel i sällskap med 2 volontärer (af Sappörernas kår) Southampton, och nådde Tripoli i Mars, der tiden till den 28 Juni användes med en massa nödiga förberedelser. Murzuk hanns sedermera den 5 Augusti. Der uppehöll han. sig 2 månader, hvarefter han begaf sig till Kuka, der man hoppas han skall hafva inträffat i December månad. Omedelbart efter att hafva lemnat Tripoli börjar öknen. Den öfre delen af Tagohna är trädlös och vattentom, men icke så dess södra sluttning. Derpå kommer Benioliddalen och tätt af byar, palmoch olivskogar. Invånarne uppgå der till 12,000 och äro särdeles rika på kameler. Efter att hafva passerat Wady Sofijin, som slutar i Sidraviken och är den bördigaste trakten af Fezzan, samt under regntiden alldeles öfversvämmad, kommer man till Banjem, som bland annat är märgvärdig derföre, att detta är sista platsen, hvarest loppan förekommer, men här ersatt af tallösa flugor. Sukna, till hvilket man sedermera anländer, är fullkomligt omgifvet af berg, hvaraf de i öster kallas Svarta bergen, hvilkas högsta topp är 2065 fot ö. h. Djur och vegetation saknas alldeles i ;dessa böga flata trakter, som lifligt återkalla bilden af ett landskap i måuskenet. Derefter utbreder sig öknen Ben-Afeen, som: sträcker sig till Om el Abeed (slafvarnes moder) och sedan. följer Zirrhen och Sebha. Under d:r Vogels vandring från Tripoli till Murzuk var all vegetation nästan uttorkad och gräset förvissnadt; och ju längre söderut man kommer desto torrare blir landet, tills slutligen i Fezzan hvarje spår till vilda växter försvinner, utom en buskig tamarix och: en taggig ärtväxt. Hela dagen såg man endast enstaka daddelpalmer under hvilka sandhögar hopat sig liksom sökande att till och; med begrafva dem. : I trädgårdarne i Murzuks närhet odla invånarne med stor svårighet åtskilliga sädesoch lökväxter. Under vintern växer korn och hvete, under sommaren ghussub och ghafuly. Den sednare är majsen (Zea Majs), och så ringa är skörden i dessa trakter af verlden, att invånarne täcka majsaxen med små korgar för att före deras mognad bevara den för fåglarne. Bland träd är en Cornus det vakraste, nående en höjd af 80 fot. Peganum Harmala, kallad Harmel, brukas mycket mot ophthalmia: En annan växt, en gurkväxt, ätes begärligt af strutsarne; den växer ymnigt på sidorna af Svarta bergen. Den enda prydnadsväxten är Solrosen (Helianthus annuus) som når en höjd af 3—9 fot. Men. den vigtigaste af alla odlade växter i Fezzan är daddelpalmen, af hvars produkter halfva Tripolitanien lefver, De fattigas hyddor äro helt och hållet byggda af daddelpalmens blad; hvarje dörr, hvarje dörrpost är förfärdigad af dess ved. Grenarne lemna det vigtigaste bränslet. Dess frukt utgör menniskors och kreaturs föda; äfven stenkärnarne uppmjukas i vatten och gifvas boskapen; ty i många distrikter finnes intet gräs, inga örter, hvarföre kamelerna sändas hundradetals mil bort för att ha tillräckligt bete. Antalet af odlade daddelpalmer är derföre ofantligt. När Abdel Gelil belägrade Sukna 1829, nedhögg han ej mindre än 73,000 träd i afsigt att tvinga staden att gifva sig; icke desto mindre äro der ännu 79,000. Äfven från denna palm lemnar koppen ett rusande palmvin. I Tripoli finnas lemoner, oranger, aprikoser, mandlar, oliver, meloner, vattenmeloner och vindrufvor i stort öfverflöd. Äpplen och päron äro der också rikligen för handen. Af körsbärsträd finnas endast 3. Potäter lyckas der också väl, men valnötter icke. Till Murzuk gå fikon, persikor, mandlar och drufvor, hvilka sedan trifvas särdeles vid Tronasjöarne. Mullbärsträden utsträcka sig till Sukna och aprikosen till Sebha. Bomullsplantan når sin yttersta nordgräns vid Barjem, hvarest den finnes i trädgårdarne.