Aftonbladet – 22 mars 1855, sida 1

hans: vederstyggliga -ansigte antog.ett uttryck af förtjusning, men han svarade mig ej. Jag förstod att han ej fattat min fråga och återtog derför: Jag vill. veta hvarför ni röfvat bort mig? Om jag skall dö, så döda mig åtminstone fort! Denna: gång hade mina ord inträngt i.hans dunkla förstånd. Han gjorde ett vägrande tecken. Nej, nej, icke: dö... ., svarade han med sitt egna sätt att uttrycka sig, med mig alltid, :Therese...... Alltid, alltid med mig... vackra: Therese! Jag vet ej om jag rätt begrep hans tanke, men jag trodde att han hotade mig med;en evig fångenskap, och, tårarne störtade ur mina ögon. Han tycktes ej röras deraf, tvärtom makade han sig ännu närmare intill mig för att bättre. kunna betrakta mig, knäppte ibop sina händer joch upprepade åter med sitt vansinniga skratt: O, vackra . . s ivackra :Theråse l Ehuru han syntes främmande för alla menskliga: känslor beslöt jag ännu en gång söka beveka honom. Sc Det. kan. ej ivara er .afsigto, återtog jag -snyftande, att qvarhålla mig här. . . För mig tillbaka till klostret Val-de-Gråce eller låt mig åtminstone slippa ut ur dessa hemska underjordiska; gångar, jag skall gifva er hur mycket guld ni önskar. Ej -heller detta förslag gjorde någon verkan, på honoms Han. satt orörlig som om jag talat ett främmande språk. aJag jag. skall göra er rik, fortsatte jag med: värma, ert lefnadssätt här,nere måste vara; hemskt och dystert, jag,skall gifva er medel att föra ett lyckligare lif, ett mera lysande . . . ag Han afbröt mig genom ett tecken att lyssna.