Aftonbladet – 22 mars 1855, sida 1

vetsförebråelse i min själ, jag tänkte endast på huru min far, som säkert väntade mig i vagnen, skulle öfverhopa mig med smekningar då han såg mig så vacker i min bröllopsskrud, Ändtligen hörde jag klosterklockan slå; den bestämda tiden var således inne. Hastigt kände jag en kall hand omfatta min och draga mig utför en närliggande trappa. Jag frågade, jag ropsde, man svarade ej..jag ville göra motstånd . .. tvänne starka armar slögos om mitt lif... I förekräckelsen uppgaf jag genomträngande skri... slutligen svek rösten. mig, mina tankar förvirrades, jag hade ej längre krafter att brottas; jag kände endast att man bar bort mig med öfvermensklig styrka... det förekom mig som om jag nedfallit uti en nörk afgrund utan att någonsin uppnå botten. Jag vet ej buru länge jag förblef sanslös. Då jag återkom till mig sjelf befann jag mig i ett slags underjordisk håla prydd med några grofva möbler. Jag låg på halm; mitt upplösta hår hängde kring mina axlar och mitt ansigte var öfvergjutet af iskallt vatten som man förmodligen hällt öfver det för att återupplifva mig. En lampa, ställd på ett litet stenbord, upplyste knappt hålan. Först trodde jag mig drömma och tillslöt ögonen, men ett lätt buller i mitt granaskäp tvingade mig åter öppna dem. Jag försökte att vända mig på halmen, och jag såg då hopkrupen framför mig en varelse hvars förförliga, vederstyggliga utseende aldrig skall försvinna ur mitt minne. i Det var en ännu ung man. Kring hans stora hufvud hängde ett eldrödt, sträft okammadt hår; hans magra och knotiga ansigte hade en gulaktig blekhet som påminte om gammalt elfenben. Hans, liksom natifågelns, runda och fuktiga ögon, !syntes äfven hafva