sjelfva tilldragelsen först omtalades) insändt en lärd afbandling, deri han söker bevisa att spåren härrört frän uttrar. Denna åsigt förklarar visserligen hurn spären kun:s förekomma på begge flodstränderna, men icke den omständigheten att de äfven sågos på tak, i trädgårdar o. s. v. Några dagar efter upptäckten förbredde sig ett rykte att tvenne kängurus undsluppit från ett menageri som förevisades i Sidmouth, hvarföre man tillskref spåren dessa djur; men detta rykte har sedermera visat sig ogrundadt. För öfrigt öfverensstämma spårens form icke med känguruas fötter. — Kort derefter skötos i Otterton tvenne texnor, och folket ansåg spåren härröra från dem. Deck blef denna förmodan snart vederlagd af ätskill;ga zoologer. — En annan korrespondent påstår att de mäste hafva varit ett ganska litet djur, ty han hade upptäckt spåren i sin trädgård under krusbärsbaskar och följt dem tills de förlorat sig i en liten grop af blott 6 tums diameter. Äfven hade han helt t diigt sett aftrycken efter klor. — Efter en annan äter borde spåren tillskrifvas trappen (Otis tarda), och menar han, att om man noggrannare undersökt dem, så skulle man hafva upptäckt aftryck af denna fogels stortå. Slutligen tro andra att de härröra från råttor, räfvar, kattor, märdar o. s. v. — I korthet sagdt, :o menet tycks ännu icke vara fullkomligt utredt.