Aftonbladet – 21 mars 1855, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Oförgripligt bevis för att Svenska ecklesizstikministern måste vara prest. En insända:e till. Svenska Tidningen, som. kallar. sig Lekman, mencsom derförej icke är någon man på lek, ant cr föroden satsen att det mäste finnas en vigd prest vil konungens rådsbord följande klassiska bevisning, som lerapar läsaren i fullkomlig okunnighet, hvarföre cj författaren. lika gerna rent af kunnat yrka att konungen:sjelf.nödvändigt borde vara presiwigd: Våra. häfder visa att vårt samhälles förste grundläggare,: Oden, sjelf .var öfversteprest, samt att hans 12 med-domere .och rådgifvare voro gudahofvets före ständare,-ichvilken presterliga egenskap både han och de kallades Drottar. Att konungens rädgifvare, under de 1000: år soms.hedendomen varade, förblefvo likaledes .sammansatte, ehuru namnet. omsider för. ndrades till.Spekingar (speekingtalanle eller mi män), torde man kunna; med någorlunda säker! et, sluta. deraf, att Sturleson förmäler, det Olof Skötkonung, den siste af hedniogarne, alltid hos sig hade dessa 12 de visaste män, som. naed honom sutto ill doms och: rädslogo öfver, svära saker. : Ehuru krigisk hedendomen wars: förblef. han dock presterlig. Of Skötkonung svardt,.säsonm, bedning, oaktadt folke:s stora: missnöje, bibehbällen på. tronen, emedan kn förmentes härstamma : frän -.de gamle gudarne. För Blot-Sven: sökte återställa hedendomen, var det :cnom den presterliga. förrättningen, offrandet, som byn drog folket -till ssig, : förvärfvade högsta väldet cch fick sitt tillnamn 0; 8. V. a — Ytterligare om de gåtlika spåren i snörg I-Epgland sysselsätter man sig ännu alltjemt med försök att lösadenna gåta. Under förutsättning att de uppgifter som först meddelades rörande de kuriösa fotspären äro fullt sanningsenliga, har man likväl svårt för att finna någon endå af de uppgifna förklaringsgrunerha fallt tillfredsställande. Professor Owen avser jet obekanta djuret hafva varit ett gräfsvin. Han tillstär dock att ehuru spårens storlek och form tala för hans åsigt, så fattas dock uti dem de, visserligen helt smä, fem klorna. Gräfsvinets, tillägger han, går ot Om natten för att söka rof, och det är ännu ingalonda bevist att samtlige spåren, på en sträcka af 100 eng. mil; härröra från ett och samma djur., Yäraf fåter sig visserligen förklaras att spåren funns på begge stränderna af den 2 engelska mil breda Exe; men att de äfven sågos på bustaken och omgärdade ställen — huru förklara detta? — En annan naturforskare, predikant i Witheeomibe vid Exmonth, har till Illustrated London News: (i hvilken tidning