neg helsa; och vid den ålder, då andra qvinnor ännu skörda triumfer för skönhet och behag, slocknade så småningom hennes lefnads lampa. Vid denna sanna skildring af sin mors Jidanden, som Philip i sin barndom ej förstått, utbröt hans förtviflan i tårar. Abbåen fortsatte: Jag känner alltför väl huru orätt Lucile hade att frukta förebråelser af er i afseende på hennes förskingrade förmögenhet. Ni har ståndaktigt vägrat fordra räkenskap af den ni bittills ansett för er far; ni har högsinnadt tillbragt ert lif obemärkt i arbete och studier. Emellertid har ni aldrig älskat denne man, med skäl har ni förebrått honom er mors Jlidanden och föraktat bang seder och vanor. Han å sin sida har alltid bemött er med djup likgiltighet; på sin höjd bar han ibland visat er denna hvardagliga välvilja, som ihom vissa samhällsklasser endast är en nedlåtande a:tigbet. Detta oaktadt har han för ej länge sedan vid tvenne olika tillfällena tänkt på er. Första gången då det handlade om att vinna fröken Theråse de Villeneuves hand. Chevalier de Lussan uppsökte Lebel, kungens förste kammartjenare . . . Lebel! utropade Philip och skar tänderna af raseri; Den uslingen Lebel? Han sjelf; han kände er mors historia och har ofta varit sändebud emellan chevalieren och konungen. Lebel, som visste de ömma känslor hans herre ännu bibehöll för Luciles minne, skyndade att framföra chevalierens begäran; det var då kungen skref denna order, hvilken ni så sjelfuppoffrande och oegennyttigt sönderref. Få dagar derefter blef ni arresterad och förd till Bastiljen för ett fel hvaruti jag var eder medbroöttsling. Genast underrättad derom, ansåg jag att, ehuru kungen förmodligen sjelf undertecknat arresterings