Aftonbladet – 20 mars 1855, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Uppränningen till Shakespeares Romeo och Julia,. I staden Veronas arkiv finnes en bendskrift som förtäljer Romeos och Julias historia, berättad af en deras samtida som personligt kände de ilskande. Denna berättelse har ett egendomligt bebag i sin enkla originalitet. Den ärlige krönikskrifsaren skildrar den berömda fest som den rike Messer Antonio Capuletti gaf, och hvarvid berättaren sjelf var när .arande. Sedan Romeo inträdt i salen dansade han nägra danser med ett skönt fruntimmer som han en tid beundrat; men snart lemnade han henne och sökte Giulietta som äfven befann sig på balen, men just då dansade med en annan. Så snart bon kände Romeos hand i sin, sade hon till honom: Välsignad vare eder ankomst ! och Romeo svarade 1 det han fastare tryckte hennes hand: v,Hvad betyder denna välsignelse, min fröken? (Che benedizione 2 questa, signora miaf) Men hon fortfor leende: Förundra er icke, min herre, att jag välsignar er nkomst: hr Mercutio, som nyss samtalade med mig, sar alldeles utkylt mig, och ni med eder förbindlighet kommer för att äter uppvärma mig. (E voi per vostra cortesia siete venuto a risealdarmi.) Denne vercutios händer voro i sjelfva verket stundom kalare än is; i öfrigt var det en i anseende till sitt yt re och sin belefvenhet allmänt omtyckt ung man. Vid dessa ord befann sig Romeo alldeles i min närbet (a qveste parole Romeo saggiunse a me qual io ui sia), och jag hörde honom svara: Jag är alltför lycklig som kunnat visa er denna tjenst.. Så slutade festen och Julia kunde blott tillägga: Ack, jag tillhör redan mera er än mig sjelf! (Oime, io sono poiu vostra che mia!) Berättaren fortsätter i sin enkla och naiva stil såtunda: Det hände en natt att Römeo gick en viss gata, hvarpå han vanligen infann sig för att se Julia (ty bennes fönster låg åt denva gata) och tillkännaaf genom en nysning eller nägot annat tecken sin aärvaro. Julia öppnade straxt fönstret, och sedan hon vid månskenet öfvertygat sig att det var och han likaledes förvissat sig att det var hon, helsade de hvarandra höfligt, talade mycket om sin käriek och öfverenskommo slutligen att de skulle a Li sig med hvarandra och att broder Leonardo di gio, en minoritermunk från San Francesco, skulle förrätta vigseln. Denne ordensbroder var teol doktor, stor filosof, utmärkt alkemist och m römd i magiska konster. Han var äfven bi L 4 Jalias moder, och hade mycket att skaffa icke blott i hennes och andras hus af familjen rer utan jemväl i hos af familjen Montechi, ja halfva staden biktade sig för honom. Det beslöts att Romeo skulle besöka denna munk och berätta honom allt. Romeo beger sig nu till ordensbrodern, och sedan Leonardo noga öfvervägt saken, sedan han länge öferlagt och gått till råds med sig sjelf, lofvar han sin bjelp. Denna förening kunde efter hans mening, om den klokt leddes, icke förfela att försona två mäktiga familjer, och kunde han sälunda beforära Veronas lycka. Dessutom visste Leonardo ganska väl sit detta just var herr Bartolomeo della Scalas polivik, ty Snskönt denne ännu icke lyckats fullt återställa freden mellan de Gunelsiska Capuletti och de Ghibe liniska Moptechi, bade ban dock kommit så längt att man ömsesidigt helsade på hvarandra, och att de yngre medlemmarne af begge familjerna wiligt lemnade företräde åt de äldre. Sedan planen var uppgjord, kom det blott än på ct få ett gynsamt tillfslle att utföra den. Den tillstundande päskhögtiden erbjöd ett sådant. De fyrado dagarne äro en tid då man biktar sig. Julia besaf sig derföre med sin mor till kyrkan San Francesco som läg inom borgen, och dä hon inträdt i en biktstol som broder Leonardo anvisat, fällde mönken senast gallret och vigde henne med Romeo; som hade agit plats i ett annat hörn af biktstolen. Två öllör tre nätter derefter fullbordades giftermålet med tillbj.Ip af en husets gamla tjenarinna (duna scaltrita vecchia di casa) som förde mannen till sin bustru. Man räknade emellertid på broder Leonardos löfte att förbereda föräldrarne och erhålla deras samtycke till den fuilbordade bandlingen; munken sjelf skulle i nödfall stödja sig på hr Bartolomeo della Scalas auktoritet. Trogen sitt gifna ord och bjertligt tillgifven de unga nygifta, tänkte munken på ett medel att uppnå sitt mål, och hade redan beslatat att taga det afgörande :steget dagen efter påsk. Emellertid inträffade den sorgliga tilldragelsen vid Borsari-poörten, och ntsigten till försoning mellsn de begge familjerna blef för lång tid uppskjuten, om icke för alltid förstörd. Utmanad af Tebaldo på ett sätt, att han icke kunde undgå att gripa till vapen, dödsr Romeo Jalias bror med ett hugg i strupen (dona stoccatta öella gola) och flyr till Mantua, för att vara sin maka så nära som möjligt och med broder Leonardos