Aftonbladet – 20 mars 1855, sida 2

medlora dryga kostnader, som ej stode 1 nägot förhållande till det gagn som vore att påräkna, och endast skulle bidraga att minska arbetskrafterna för landets industriella verksamhet, medan det vid strapatser ovana manskapet snart skulle duka under. Såsom vi redan i går nämnde, har Napiers förhållande till amiralitetet åter varit föremål för diskussion i underhuset. Hr Malins fästade husets uppmärksamhet på Östersjöflottans operationer under amiral Napier och yrkade iramläggandet af de mellan amiralitetet eller andra medlemmar af regeringen och sir Charles Napier sedan den 20 Dec. förlidet år vexlade bref. Det är här, anmärkte talaren, fråga om en hög statens tjenares ära och om et tillständiga uti regeringens förfarandes Hvem skulle trott, då amiralen vid en bekant middag i Mars 1844 af ministrarne öfverhopades med lolord, att sir Ch. Napier vid sin äterkomst skulle behandlas med smäölek och blifva afsatt från sitt befäl! Hr Malins uppläste härpå utdrag af bref från sir J. Graham till amiralen, af hvilka, efter hans åsigt, visade sig att regeringen intill slutet af Aug. flera gånger obetingadt gillat Napiers beteende. Sedermera hade följt en brefvexling angående planer i afseende på Sveaborgs intagande. Den 19 Sept. återvände emellertid franska flottan från Östersjön, och ett af britiska amiraler hållet krigsråd var enstämmigt af den mening, att årsriden var för långt framskriden för att rättfärdiga en sådan operation. Den 25 Sept. underrättade Napier amiralitetet derom. Landet är skyldigt amiralen stor tacksamhet fär den försigtighet han i denna sak visat. Den 2 Okt. erhöll regeringen den falska underrättelsen om Sebastopols fall och fick nu i hufvudet på sig, att en dylik vapenbragd måste utföras. äfven i Östersjön. Den 4 Okt. skref hon och befallde att operationerna skulle börja mot slutet af Oktober. Napier ville icke inlåta sig derpå och tillskref regeringen, att ett sådant företag efter hans åsigt ovilkorligen skulle slå fel, och ville han draga sig tillbaka i händelse han icke längre egde regeringens förtroende. Brefvexlingen slöts den 10 Nov. Den 31 Okt. uttalade emellertid amiralitetet sitt ogillande öfver Napiers förfarande före den 25 Aug., ehuru hon intill nämnde dag, enligt sin egen utsago, varit mer än belåten med alla hans steg... Det sätt hvarpå Napier vid sin återkomst mottogs af sir James Graham, kunde man nästan kalla förolämpande, och den 22 Dec. meddelades honom 1 förolämpande uttryck befallning att stryka sin flagga och gå i land. Detta sätt att behandla en hög embetsman, som återfört en stor flötta välbehållen och med förbättrad disciplin, ansåg talaren ovärdigt. Denna behandling var en skam för en stor nation oeh förtjenade att af parlamentet anmärkas. Sir James Graham medgaf beredvilligt, att regeringen i allmänhet gillat Napiers beteende och ansett hans försigtighet i afseende å fästningsanfall vara klok. Emellertid hade amiralen den 24 Sept., då han för första gången företagit en rekognoscering i sjelfva grannskapet af Sveaborg, tillsändt amiralitetet en depesch, enligt hvilken det syntes amiralitetet som hade saken fått en helt annan gestalt. Af denna depesch synes nemligen att äfven Napier ansåg ett anfall på Sveaborg vara möjligt. Med anledning deraf tillskrefs honom från regeringen, att han ej borde företaga något förtvifladt anfall på Sveaborg, dock öfverlemnades allt åt hans godtfinnande. I afseende på flottans ledning hade amiralitetet icke funnit sig föranlåtet tadla amiralen ; men mer än en gång hade det haft anledning låta honom förstå, att det språk han tillät sig, icke var förenligt med den subordination och den aktning som borde iakttagas i förhållande till förmän. Amiral Walcott försvarade Napier. Sir Ch. Wood (nuvarande marinministern) och gene ral-advokaten talade emot, samt hrr Gibson och Whiteside för förslaget. Lord Palmerston beklagade hela denna debatt och förklarade sig anse de begärda dokumenternas framläggande vara skadligt för statens intressen, hvarför han tillstyrkte en sådan åtgärd. Han beundrade Napiers personliga karakter och hans sjömannaegenskaper, och en mot honom uttalad förebråelse eller en med anledning af klandervärdt uppförande skedd afsättning från det amiralen anförtrodda befäl, skulle derför mycket bedröfva honom (Palmerston); men amiralen har hvarken blifvit tadlad eller afsatt, och ingenting hade skett som kunde nedsätta det stora anseende, som han i England åtnjuter. — Hr Malins förslag blef derpå återtaget. Vid Kildare, i distriktet Dublin, kommer att upprättas ett fast läger af 10 infanteribataljoner. Regeringen låter för detta ändamål förfärdiga 430 träbaracker, som i Maj eller Juni skola tagas i besittning af trupperna. Engelska blad meddela utdrag ur Melbourne Morning Herald af den 5 December, hvaraf inhemtas, att vid det den 3 Dec. företagna anfallet mot de beväpnade grufarbetarnes i Ballarat läger efter ungefär tio minuters strid 123 diggers blifvit tillfångatagna och vid pass 20 dödade. Trupperna förlorade 2 döda och ungefär 30 sårade, bland hvilka sistnämnda två svårt sårade officerare. Grufarbetarnes läger, som var uppslaget vid Cureka och prydt med en fana med södra korset, uppbrändes, hvarefter flera arresteringar skedde, bland annat af utgifvaren af tidningen Ballarat Times, med namnet Seekamp. Sednare ingångna underrättelser från Melbourne af den 18 Dec. förmäla att lugnet blifvit fullkomligt återstäldt uti guldvaskerierna i Ballarat. Detta synes vara en följd dels af myndigheternas kraftfulla åtgärder, dels af det stöd som dessa åtgärder erhöllo af den ordentliga och verkligen arbetsamma delen af guldgräfvarne. En stor del af de missnöjda sägas ha varit icke-engelsmän, och tlertalet af arresterade och fallna utgjordes äfven af sådana. Sedan lugnet återställdes hafva på en enda dag 417 nya tillståndsbevis för gräfning blifvit utfärdade. TYSKLAND. Thams rage Tr feta armimartana tan. 0