Aftonbladet – 19 mars 1855, sida 3

riadi är i stånd att förtjena något, och sedan han köpt endast den simplaste klädnad, använder har all sin öfriga egendom att köpa hustrur. Priset är från fyra till åtta dollars eller 2—9 boskapskreatur till föräldrarne — och köpet är afslutadt, och mannen köper så länge han eger några kapitaler. D:r Owerweg, såsom läkare, rådfrågades mycket för sjukdomar, särdeles i ögonen, och hvarje mqrgon var platsen framför hans boning uppfylld af hjelpsökande; men hans hvita skinn var ständigt ett föremål för fasa och afsky, och barnen sprungo i början sin väg skrikande och högeligen förskräckta vid hans åsyn. VI. Barths resa från Kuka till Yola. Som nu Barths och Overwegs resplan var att taga sin väg söder om sjön Tsad tvärs genom hela Afrika till Indiska oceanen, förskaffade de sig alla notiser om de länder de ernade besöka. Barth fick då höra talas om ett land, Adamaua, söder om sjön Tsad; det skildrades såsom det skönaste af alla, och en liflig önskan uppstod derföre hos honom att besöka detsamma. Overweg lemnades således att befara sjön Tsad, och Barth drog ut på sin färd. Den 29 Maj 1851 lemnade han Kuka åtfölja af 5 personer. De kommo först genom stora slätter af stor bördighet, beströdda antingen med små Bornu-byar eller lägerplatser för vandrande Schuas. Ju längre söder man kom, desto mera trädbevuxet syntes landet; här löpa giraffer talrikt. Snart nåddes distriktet Uje, der Mabani är marknadsplatsen, stående i förbindelse med Kano genom en karavanväg. Tjugo mil söder derom börjar territoriet Marghi, fordom ett mäktigt rike, hvars folk säkerligen voro spridda 10,000 mil i vidd. Nu är en stor del deraf öde och skogbetäckt, sedan invånarne blifvit borförde såsom slafvar. Detta oaktadt sägas de qvarvarande kunna uppställa en styrka af 20,000 man, väl beväpnade med båge och pilar, tre eller fyra spjut och ett egendomligt jernvapen af två fots längd och med en böjd spets. De äro resliga och välbyggda, någras färg är svart, andras kopparröd; de ega ett eget språk och deras hyddor äro bättre än annars i Bornu. De gå helt nakna utom en gördel kring höfterna jemte en massa jernoch elfenbens-ringar rundt omkring sina armar och ben. Qvinnorna genomstinga sina underläppar och karlarne sina högra öron. De dyrka tambi i heliga lundar, hvaraf en finnes kring hvarje by och består af resliga träd, omgifven af en graf och hvilken således tjenar dem till ett slags fästning, dit de draga sig och all gin egendom undan när de anfallas. De ha ock en klippa nära sin hufvudstad, Kobtschi, hvilken är föremål för mycken vördnad. När en gammal man dör fröjdas man, men gråter och veklagar vid den unges graf. Söder härom följa : Yerrimari, en skogig trakt full af dyckander; Molgoy, högeligen plundradt af Bornumännen; Isge, ett härligt distrikt hvarifrån man eger en vidsträckt utsigt öfver Man darabergen, som bilda en isolerad grupp och ingalunda höra till den bergkedja, som man felaktigt förmodat sträcka sig genom denna del af Central-Afrika i OSO och NNV rigtning. Mellan Isge och Lahawla. öfvergicks den första ständigt rinnande bäck, som blifvit sedd sedan de resande lemnat Medelhafvet. Den innehöll mycket fisk och var en biflod till Shary, som flödar genom Gamerga. Tjugo mil bortom detta ställe öfvergick man en smal rygg af granitklippor, utmärkande början af ett bergigt distrikt, som sträcker sig ostvart, men nedplattas till en slätt i vester. Alla dessa berg voro betäckta ända upp till topparne af skogar och bebodda af oberoende stammar, särdeles Holma och Kilmagaia och andra. Från Uba, som är den nordligaste platsen af Adamaua, ända söderut var landet betäckt af en ypperlig gräsmatta och upplifvadt med boskapshjordar, som tillhörde Fellatas. Atmosferen vär nu kylig och uppfriskande, himlen betäckt med moln större delen af dagen, och det åskade nästan ständigt. Landet egde ett rikt och skönt utseende, och invånarnes hyddor voro byggda med mera soliditet än i Sudans norra trakter, emedan regntiden varar.7 månader i Adamauå. Befolkningen är talrik; hvar tredje eller fjerde timma möter man stora städer med smärre byar deremellan, uteslutande bebodda af slafvar till de herrskande Fellatas. Slafvarne förrätta allt arbete, och äfven de fattigaste Fellatas ha fyra eller fem sådana, och landets hötdingar ega oräkneliga deraf. Få slafvar utföras dock från Adamaua, utan från Damastammarne. Elfenben är här ytterst billigt för det stora antal af elefanter, som här finnes. Fatauel, beläget på vägen till Loggun, är den största marknadsplatsen för elfenben i CentralAfrika. Då de resande passerade Umbutudi, ansågs Barth för ett högre väsende af dess invånare, söm aldrig sett någon främling. Den vigtigaste dagen, skrifver Barth, under min afrnkanska resa, var dock den 18 Juni, då jag nådde floden Benuå vid ett ställe der den möter Faro (99 2 n. lat. och 149 long. ö. från Greenw.). Sedan jag lemnat Europa hade jag ej förr sett en så stor och imponerand flod. Benug, mvattnens moder,, är en half mil bred och 9Y, fot djup der vi öfverforo den, hvilket skedde på båtar, gjorda af ett enda träd. Under den regniga årstiden är landet vidt och bredt öfversvämmadt af de tvenne floderna. Benuå förmodas föra guid. Efter att hafva öfverfarit floden, gingo vi först nom en sumpig trakt, derpå genom ett tatt fevuaet och bebodt land och nådde snart Yola. Yola är hufvudstaden i Adamaua och residens för sultan Mohammed Loel, son af Mallem Adama, som eröfrade detta land, och efter hvilken det erhållit sitt namn. Den är belägen i en kärrig trakt och betäcker nära 4 qvadratmils rymd. Alla boningar, utom sultanens och hans familjs, bestå af lerhyddor. 0å Barth i sitt rekommendationsbref från Scheiken i Bornu framställdes såsom en främling, en kristen, som vore kommen patt be