Aftonbladet – 19 mars 1855, sida 2

aldrig så anspråkslös, som ej har sin loge, ofta till och med flera, såsom frimurare, rosenkreutzare och tempelherrar. Ett band förenar alla; att befria våra förtryckta lidande bröder är dessa heliga samfunds enhälliga syfte. Regeringen bekymrar sig ej om oss; den tror sig hafva oss i sin hand och skickar då och då sina spioner på våra sammankomster; desse tro oss endast sysselsatta med teatraliska, löjliga ceremonier, utan annat mål än att uppelda de klentrognes inbillningskraft. Hufvudiden, grundprincipen, som ger lif åt denna stora kropp, undgår dem, och de insöfva sig med vanlig säkerhet. Det finns likväl en prins af kungligt blod som gerna skulle spela denna rol af framtidens konung jag nyss beskref för er: det är hertigen af Orleans ), som för kort tid sedan låtit utnämna sig till stormästare öfver alla Frankrikes ordnar. Men oaktadt hans smekningar och vänskapsförsäkringar ingifver han oss föga förtroende och få af oss vilja understödja hans ärelystna förslag., Men, min far, hvar skall ni då finna en prins som uppfyller alla de egna vilkor ni fordrar? Vi hafva redan funnit honom! svarade stormästaren med dof röst. Och han steg upp för att ännu en gång öfvertyga sig att ingen lyssnade på dem; derefter återvände han till Philip, för hvilken han gjorde en djup bugning. Denne prins är ni!... utropade han vördnadsfullt. En darrning genomfor Philips lemmar, en blixt af vrede lyste i hans svarta öga. Min herre, sade han med fasthet, jag ansåg ämnet för vårt samtal alltför allvarsamt för att ej finna ett dylikt skämt oursäktligt., ) Ludvig Philip, kallad Egalit6, fader till Frankrikes ) ävlo konung. anitd, (Forts) 7