At ELIE BERTHET. sMen kan du säga mig hvad du kunde uträtta der i ditt nörvaranide tillstånd? Tror du dig verkligen -om att, s:svag du nt är, kunna befria den arma flickan ur sin fångenskap, i fall olyckan skulle vara nog stor att hon ännu ej är befriad? : Och jag, huru; ycket skulle! jag kunta gagna dig?Jo, vi begge utgöra just tvenne förskräckliga stridskämpar! Den ene enhändt öch;denandre till hälften land, Och sedan, Philip, tänk också på den sorg du skulle förorsaka vår värd, den gode abbå de la Croix, då han kommer hit på besök. Den, värdige mannen skulle-slå sin Abacus i stycken: och kasta biskopsmössan öfver qvarrne der borta.n Eve er dig, Chavigny, skämta icke öfver vår ädelmodige -beskyddäre; vi farva honom att tacka för lifvet. Var det icke, han som släpade oss döende. utur dessa fruktansvärda hvalf; Am, slösade de första omsorgerna på 088, ät fel oss bit FOR detta åre till hvi ban: sjelf är egare, och som ännu-vakar a oss, likt en förs 2 Jag skall aldrig glömma, att han, oaktadt sina trägna 8yssele ingar, under den sista krisen kom hit hvarje, natt för att Usa ans med dig vaka vid min hufvudgätd och intala mig tröst och hopps . Jag. sjär till äbbåde Ia Croix i en tacksamhetsskuld, hvilken jag under hela miti lif Aris skall kunna afbörda.s 1 VÅR, det.passar ju alldeles förträffligt, ty den högvördige stormästaren; tyckes ba vi försluger på dgyhvilka det ej tillkom g ati genomtränga. Han: slukar dig med pgornen, ooh, vare det utan att förolämpa 30 AB. n:o 30-—Å1, 4 ÖR öd och 4. er , 44, 46,47, 4969, 62,