Aftonbladet – 19 mars 1855, sida 1

NANA nAn none erna Annans vis, Philip, tlan må göra hvad man Vill för att aflägsna ett samtalsämne, så återkommer då alläd di , som ett egensinnigt barn. Gånsame I alltid gångarne ! Är det då ett så ans nämt minne? Nog fan kunde jag uiiderhålla dig medangenämare saker!-Jag kunde tillexempet tala dör några väckra damer der borta i Påtis, som hedra mig med en viss uppmärksamhet! Förvt och frävigt dem lilla glada Sylvid, sedän den förtjusande Rosette Bonnard, proceiitarens husträ, och slutligen en viss litön mMarkissma. . .o Php uppgaf en djup suck: ! Nå väl då sade den: ståckars abben rysande, åfter söm då vill det; så må göra: Jåtöm oss återkompria till gångärne .: . meh jag kan ingehting tillägga till det du redan vet: ADbbå de la Croix fötsäkrar att då de kommö för att herita ost, vi voro alldeles: ensamma och i ett ytterst beklägligt tillåtånd.s Huru! har man ej försökt återfifina den olyckHige söth. ånropade vår hjelp då ettjordraB skilde oss?) För att säga dig sanningen, min bästa Philip, så vår det alideles omöjligt att företaga nägra vidare Utidersöknihgar. Salomon Hart: män hade blott fyta personer med sig utom den gåmleåbben, som dä vältvet icke duger till mycket. Han lät bära osspå hvar sin bår till det underjordiska tenmiplet; och när de stackars bärarne ändtligen kommit dit, voro de så förskräckta öfver den fara de lupit, ätt hvarken störmästarens böner eller befallningar kunde förmå dem återvända till gångarne. Dön gatule tysken samtyckte visserligen att ännu en gång göra ett försök, men efter ut: seenidet vågade han ej gå långt och hans gång medförde i ålla fall inga lyckliga resulTMe derpå, de följände d pMen dägen derpå, de följande dagarne. börde Hän ba åtörhemitat tillräckligt mod: för