Aftonbladet – 17 mars 1855, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Ett förpostäfventyr. I ett bref från engelsmännens läger på Krim berättas följande: Då jig i går eftermiddag, jemte en officer af skottska tiraljörgardet, red ut till värt läger, blef jag vittne till ett glädjande exempel på våra soldaters vaksambet. Vi redo längs en dal fram emot Woronzoffväz.n, men råkade hälla något för mycket åt höger, så att då vi efter en stund fingo sigte på en jordvall som låg på omkring 400 alnars afstånd, det första som mötte våra blickar var hufvudet af en kossack, just i detsamma han kröp ned bakom krönet på vallen för att icke blifva upptäckt, tydligen i hopp att med biträde af sina kamrater från den der bakom fördolda ryska piketen kunna taga oss tillfänga. Vi voro så nära, att en kula möjligen kunnat träffa oss; men efter regeln bruka utposter aldrig gifva eld på enstaka kringströfvande fiender som komma inom skotthäll. Något framför oss sägo vi en engelsk sol dat, som gick rakt fram mot den omnämde jordval len, hvilken, som nyss sades, läg till höger om vär väg. Bakom honom sågs en annan soldat komma springande, med handen på gevärslåset och ropande af alla krafter. Den förste karlen vände sig om för ett ögonblick. Den andre stannade och gaf eld, och kulan gräfde upp marken nära intill den framför gäeade kamraten; det sägs att det var en varning som åsyftades. Den förste fortfor icke dessmindre att gå på, och vi redo upp för att undersöka förhållandet, då i detsamma en karl af tunga dragonerna sprängde fram i galopp och red in mellan vallen och infanteristen. Denne sägs ögonblickligen vända tillbaka med dragonen, som förde honom till sin piket och sedan red fram till den andre karlen. Vi funno att denne var en skildtvakt från den i fronten af Höglandsbatteriet belägna kullen, och att han sprungit hela den långa vägen för att varna den förste karlen, hvilken han sett rikta sina steg rakt mot ryssarnes linier. Han återvände nu till sin post, och efter en qvarts timma sägs han åter helt lugnt marschera fram och tillbaka, med ögat fästadt på fienden. Under hela tiden såg man af kossacken ingenting annat än hans gevärspipa, som stack upp öfver vallen. Synbarligen inbillade han sig icke vara upptäckt, och ait om han blott hölle sig dold, han väl skulle få nägon af oss i sina klor. Men han bedrog sig; ty dragonen gaf oss anvisning att taga vår väg mera ät venster, och hindrade oss sålunda att komma in på en stig, som förr begagnats af manskapet från regementena pä vå höger, men nu mera icke beträddes af någon. Eme, ; lertid hafva ryssarnes piketer i denna trakt sedan