Aftonbladet – 17 mars 1855, sida 2

vara mindre otålig att återfinna sin son och hans vän., Ni bar fullkomligt rätt abbedissar, svarade chevalieren, men liksom fru de Villeneuve vill jag afvakta morgondagen innan jag företager några efterforskningar. En stor gosse, sex fot hög,kan tillbringa ännu några timmar på egen hand. I morgon är det tid att tänka på min vildhjerna . .. Klockan är mycket och jag måste gå på marskalkinnans middag hvilken jag lofvat ej försunma. Efter behag, herr chevalier, men jag uppskjuter ej till morgondagen hvad som kan och bör uträttas i dag. Jag ämnar ej heller glömma att en vare!se finns som bittert förolämpat mig... jag älskar ej att somna med min vrede.n Herr de Lussan och abbedissan togo afsked; de begge makarne varseblefvo knappt deras aflägsnande. Fru de Villeneuve satt försänkt i djupa tankar. Min herte, min herte, säg mig,, sade hon sludligen, vaknande ur sitt drömmeri, säg mig, tror ni att denna qvinna kan återskänka 088 vår Theråse ?p Hon erhöll ej något svar; den tjocke financieren, hvilken säkert fruktat en äktenskaplig scen efter allt det som tilldragit sig, hade skyndat till sina egna rum. II. UPPTÄCKTEN. Vid foten af ett af dessa skogrika berg, hvilka stolt höja sina toppar i grannskapet af Meudon, låg vid denna tidpunkt ett enstaka landtställe. Man fann då ännu ej denna praki och omvexling i byggnadsstilen som nutidens ofta löjliga ideer kräfva. Detta landthus hade hvarken en täck alphyddas eller ett götisk slötts inbjudande form, det var tvärtom upp: