Aftonbladet – 17 mars 1855, sida 2

ter kejsar Nikolaus, som hade inn haft den svenska Serafimerorden sedan den 4 September 1812. 00 — m— — Försäkringsbolaget Skandia har i dag på förmiddagen å mindre börssalen haft sin första bolagsstämma, som var ganska talrikt besökt. Sedan hr statsrådet grefve von Platen med acklamation blifvit utsedd till ordförande och bolagets delegare beslutit att uttrycka sin lifiiga förbindelse till den interimsstyrelse, som med så mycken skicklighet och nit tillvägabrag bolagets första organisation, upplästes int:rimsstyrelsens protokolier och antogos några punkter i afseende på direktörens och styrelsens aflöning o. s. v., enligt interimss.yrelsens förslag. Till direktör föreslogs af styrelsen och valdes med acklamation v. häradshöfdingen von Kock. Slutligen företogs val till revisorer, styrelse och suppleanter i styrelsen, men summeringen var ännu icke fullt slutad då bladet lades i pressen. — — En aktad medlem af borgerskapet, klädeskramhandlaren A. F. Schultz har i går aflidit uti en ålder af nära 70 år. Hr Schultz bar i egenskap af kyrkoföreståndare vid Storkyrkoförsamlingen tillvunnit sig allmän tacksamhet för sitt nit om församlingens ekonomiska angelägenheter, och har dessutom af AH. M. Konungen blifvit belönad med Serafimermedaljen. Av AA AM Mm e mmm OA I — Bland den mängd större och mindre afhandlingar angående Ryssland och kejsar Nikolaus, som framalstrats af den nuvarande politiska konjunkturen och de sednaste händelserna, finnes en och annan af mera värde in af en blott bokmakerispekulation på en tillfällig nyfikenhet. Bland dessa skrifter torle emellertid ingen tillvinna sig och ingen förtjena mera uppmärksamhet än en liten broschyr som utkom i förra veckan under -iteln: Betydelsen af kejsar Nikolai lif och död. Skildringar och betraktelser uti svensk anda, utgifna af det nya Göthiska förbundet. I. Czarens personlighet och hans förhållande till ryssarne. Vi tveka icke uttala det omdömet, att hvad andan beträftar, titeln icke lofvar mer än man finner uppfyldt af innehållet, men man gör här derjemte bekantskap med en örfattare, som med verklig mästarehand uppdragit en skildring af det karakteristiska, så väl i det ryska czardömets väsende, som kejsar Nikolai personlighet såsom dess represensant och profet eller påfve. Härom hafva vi visserligen redan förut underrättelser genom tera föregående större goda arbeten, dem allnänhbeten känner, och hvaribland Ryssland under czarväldet torde mest bidragit att upplysa svenska nationen om arten auf den fara :om hotar vårt land och vår frihet från östern; nen vi våga förutsäga att ingen det oaktadt skall ångra att köpa nu anmälde lilla skri:ten, och att de fleste troligen skola, :f den värma som genomgår densamma utan spår af svulstighet och bombast, föranledas att läsa den mer än en gång. I stället för vidare egna omdömen och till bevis på hvad här blifvit yttradt, införeg här ett utdrag, sidorna 7 till 11. En kurs i det heliga Rysslands historia skulle sara ganska helsosam för många af de herrar och unkrar här och der i Europa, som lifvas af ryska sympatier och äfven stundom predika om en moralisk pånyttfödelse, som Europas civilisation skulle erhålla genom Ryssland: Sjelfva den af ryska hofskribenten Karamsin författade Rysslands historia är ganska lärorik och betecknande för det ryska väsendet. Hans 4rbete afser att såsom ett nationalverk lifva och höja len äkta ryska andan, och den mest betydande delen af detsamma behandlar derföre Ivan den förskräckliges regering. Denne Ivan är nemligen en typ för on rysk. czar, det är han som gifvit czarismen dess stående karakter. I sina goda, dagar eröfrade han it Ryssland Kasan och Astrakan. När bojarerna tyckönskade honom härtill; brummade han, i stället för svar, i skägget att nu fruktade han icke mer adeln, emedan han icke mer behöfde den. Detta yttrande utgjorde inledningen till förskräckliga blodbad och massakreringar, genom hvilka Ivan grundade len czsriska absolutismen, som hitills hade varit in skränkt genom den högre adeln. Han grep verket in med den mest raffinerade grymhet, förenad med Jet djupaste hyckleri. Först föll bojarfamiljen Adascheff, hvars hufvudman hade varit Ivans minister. Den blef formligen utroiad,. Sedermera gick det löst öfver fa iljerna Obolenski, Repnin, Wolkonski, Kurakin och andra. Emellanåt tog sig czaren den förnöjelsen att högst egenhändigt aflifva någon bojar. Zn af hans älskliogsvanor var, att dä han samtalade ned en person sätta den skarpa spetsen af sin elfen benskäpp på dennes fot och stödja sig så tungtd rpä att den olycklige blef fastnaglad vid golfvet: Czaren hade dervid mycket roligt åt bans minspel, men ve den som vid ett sådant tillfälle lät ett ljud af smärta andfalla sig! Den första stora massackern hade kostat öfver 300 bojarers lif; det oaktadt betogos adeln och folket af förtviftan, när czaren plötsligen tillkänoagaf sitt beslut att nedlägga regeringen. En depucation afsändes, som på sina knän besvor honom: Straffa oss, 0 herre, förskona ingen ibland oss, men fvergif oss-icke! Denna rent af djuriska hängifvenhet har — s1 menar dea berömde polske författaren Mickiewitz — öfvergått på ryssarne från monsolerna, hvilka skocka sig kring sina chefer såsom en flock af steppens vilda hästar. kring den hingst som är deras anförare, hvilken hela hopen följer blindt och efter hvars fall de ej veta hvart de skola vända sig. Efter den andra stora massackern hade Ivan czardömet färdigt: öfver lif och ära och gods, öfver hustrur och döttrar, öfver allt, allt, var czaren nu oinskränkt herre. Han upprättade nu ett lifgarde som kallades strelizer, d. v. s. jägare, emedan folket skulle utgöra deras villebråd. Man kan hos Karamsin läsa en utförlig skildring om det sätt hvarpä detta mordband huserade. Efter någon tid gjorde Ivan 1300 af dessa banditer till munkar, sig sjelf till deras abbot. Största delen af dagen tillbragte han i kyrkan under klockringning och psalmsjungande. Han utfärdade äfven gerna sina blodiga order från kyrkan. T Med dylik fromhet omvexlade bestialisk dryckenskap och frosseri. Hade csaren ingen aptit, sä sprang han från bordet till fängelserna, för att åse de marter som fångarne på hans befallning undergingo. Detta