Aftonbladet – 17 mars 1855, sida 1

PARIS KATAKOMBER ). At ELIE; BERTNET. Jag -betjenar mig af några droppar mjölk, återstoden af min usla frukost, för att, mina väktare ovetande, underrätta cr om mitt olyckliga öde. Tron mig ej då jag ber er afstå från alla efterforskningar till mitt upptäckande; tvärtom vågen det yttersta, ty jag f.uktar allt af dessa förskräckliga menuniskor, hvilka hålla mig fången; nej, de äro ej menniskor, de äro obevekliga. vilddjur. I himlens namn gänden mig hjelp så fort som möjligt! Rädden mig! rädden mig! Jag är okunnig om mina förföljares familjenamn, men modren heter Martha oeh sonen Medard. Jag vet ej heller i hvilken trakt jag vistas, men jag tror att huset måste ligga nära någon af Parig) södra tullar; de underjor-liska gångarna hvilka gå från Valde,Gråce leda hit. Det var der, han bemöktigade. sig mig... Man kommer... hafven medlidande. .! Det arma barnet hade ej bunnit sluta. Så ofullständiga dessa upplysningar voro kastade de. likväl,ett. svagt ljus öfver fröken Thårese de Villeneuyes försvinnande. Jag påminner mig verkligen,, började abbedissan eftertänksamt, att den aftonen olycks: händelsen i tinade, tvenne af våra systrar funnit: dep underjordiska dörren öppen och att de -påstodo sig hafva hört dofva klagorop uppiga ur hålorna, Jag tillskref derag galna vidskeplighet hela berättelsen och förbjöd dem strängt, aut någonsin; mera: upprepa den... Men min Gud! på detta sätt äro mina döttrar och jag ej längre isäkerhet utan wsatta för okända; månares, våldsamheter!, Dessa underjordiska gångar stå förmodliv) Se A. B. n:e 30—41, 43, 44, 48, 47, 49—59, 62 och 63.