Aftonbladet – 17 mars 1855, sida 1

ni tror er således ega rättighet att blanda er i våra familjeangelägenheter? Förlåt mig, min fru; jag besvär er, förlåt mig, stammade Sylvia och knäppte bedjande ihop sina hvita händer; så litet aktning ni än har för mig, så lättsinnig och dålig ni än anser mig, kunde jag ej freda mig för en liffig rörelse då jag erfor fröken de Villeneuves förtviflade belägenhet. Jag har hört talas om de underjordiska gångarne, uti hvilka ni vill låta företaga efterforskningar, och jag känner de oöfvervinnerliga hinder som möta ett dylikt företag. Huru, mamsell, ni har således besökt de underjordiska hvalfven, efter ni så noga har reda på dem ? Lika godt huru jag känner demp, svarade Sylvia och nedslog rodnande sina ögon, men jag vågar hoppas att mitt bistånd ej skulle vara utan nytta för fröken Therese. Jag är beredd att tjena er, om ni värdigas antaga mina tjenster., Tjena mig, ni mamsell? och huru, om jag får lof att fråga ? Det kan jag ej förklara... men haf förtroende till mig och samtyck att ej företaga några efterspaningar till i morgon. Jag vill genast sätta mina planer i verket, och om fröken de Villeneuve ej är iillbaka hos er till i morgon vid denna tid, så är ni fri att företaga hvad ni sjelf anser nödvändigt. Detta dansösens förslag var så utomordentligt, att de närvarande ej visste hvad de skulle tänka. Ni tror er kunna återskänka mig min dotter!, utropade fru de Villeneuve; men gif oss åtminstone del af de medel ni ämnar an-. vända., Jag kan ej besvara edra frågor, min fru; ty den hemlighet ni fordrar af mig är icke min. Utomdess vågar jag ingenting försäkra;