PE VET ENIFIUPE EIS MR ET AGRRAYBAR visat sig, försvårades. Natten tillbragte H. M. utan sömn, men behagade följande dåg, den 10, åter begifva sig till samma exercishus, för att mönstra lif gardes Preobraschenska och Semenofska reservregeI mentenas marschfärdiga bataljoner samt manskapet af lifgardes sappörreservhalfbataljonen. Från denna dag begynte alla sjukdomsanfall blifva svårare. Kejsaren lemnade ej mera sina rum. Den 11 ämnade han ännu bevista gudstjensten, men saknade dertill krafter och intog sängen, Om aftonen visade det sig tydligt att sjukdomen var af svår beskaffenhet och de lifsfarliga symptomerna begynte utveckla sig med otrolig hastighet. Oaktadt sitt sjukdomstillstånd upphörde kejsaren likväl ej att handlägga riksärendena och beslöt, på läkarnes yrkande, först den 12 att uppdraga dessa göromål åt tronföljaren, När det ej mera var något tvifvel om den förhandenvarande faran, beslöt H. M. Kejsarinnan, undertryckande sitt hjertas smärta, at. föreslå sin höga make att taga den Heliga Nattvarden. — Kejsaren hade den första veckan i fastan begynnt bereda sig och från mändagen intill torsdagen ständigt öfvervarit! gudstjensten, men yttrat, under ofta upprepad klagan öfver sitt svaga helsotillstånd, tvifvel, huruvida han egde nog krafter att uppfylla denna kristna pligt. Oaktadt detta svaghetstillstånd hade han likväl ej en enda gäng satt sig under gudstjensten, ehuru protopresvitern Baschanoff sökt öfvertala honom dertill. : Kejsarinnan begagnade nu tillfället. Om du, yttrade hon, ej kunnat sluta den påbegynta fastan och taga den Heliga Nattvarden under den första veckan, så önskar du mähända göra det nu? Ehuru ditt helsotillstånd alldeles icke är så farligt, finnas dock sä många exempel derpå, att Gud, efter Hans Heliga Nattvards begående, sänder den lidande lätti: nad. — Nej, jag kan icke skrida till begåendet af en så hög akt, medan jag är sängliggande och oklädd. Jag skall heldre vänta till dess jag kan få krafter att göra det på ett tilbörligt sätts. — Kejsarinnan tystnade. Snart såg han tårar i hennes ögon. Du gråter?, — Nej, det härrör endast af snufya,. — Efter nägra minuter begynte kejsarinnan att sagta! läsa Fader vår. Du läser en bön? Hvyarföre? Jag 1 beder för ditt tillfrisknande,. Sväfvar mitt If dåi fara? .... — Nej... Hennes majestät egde ej styrka att lemna ett bestämdt svar. Du är mycket upprörd; du är trött ; gå och lugna dig. Kejsarinnan lemnade rummet. 5; Omkring kl. 3 på natten frågade Kejsaren oktor I Mandt: Säg mig upprigtigt af hvad beskaffenhet är min sjukdom? Ni vet att jag äfven förut städse be j fallt eder att i tid förberdda mig i händelse jag in-!: sjuknar svärt, på det jag ej mä underlåta att uppfylla mina pligter såsom kristen.. — Jag kän ej 1 dölja inför Eders Maj:t att eder sjukdom håller på: att blifva a!lvarsam; er högra lunga är angripen. — li Ni vill dermed säga att den hotas af paralysi? —J: I händels2 sjukdomen ej gifver vika för våra an!l strängningar, sä kan det visserligen inträffa; men i detta är ännu ej fallet, och vi hafva ej förlorat hopi ( pet om edert tilifrisknande.. — Jaså, nu känner jag t min belägenhet; nu vet jaz hvad jag bör göra.s — !s Sedan Kejsaren låtit doktorn afträda, kallade han jt tronföljaren och meddelade honom lugnt sitt hopplösa c tillstånd i det han yttrade: Jag hoppas att du znnu sg ingenting sagt och ej heller säger något ät din kära moder; låt tillkalla en biktfader. — Protopresvitern ji Baschanoff Var redan på slottet. Kejsarinnan in.441 ! de. Då biktfadren begynte uppläsa de böner som fö-;s regå bikten, välsignade Hans Maj:t kejsarinnan och I z f S : S f L tronföljaren, som knäböjde invid hans sjukläger. Derpå lemnade desse rummet. Efter slatad bikt gjorde Kejsaren korstecknet och yttrade: Jag beder Herren att Han måtte taga mig i Sitt sköte.n Den Hel. Nattvarden, hvilken cerenioui enligt H. M:ts önskan förrättades uti Kejsarinnans och tronföljarens närvaro, begick Kejsaren under fullkomlig sinnesnärvaro och ådagalade dervid en varm andakt och ett ovanligt lugn. Bönen: Jag tror på Dig, Herre, ls och biktar,, uppläste hin frän början till slut med i temligen stadig röst. Härpä tillkallade han tronföl-k jarens gemål, störfursten Konstantin Nikolajevitsch, storfurstinnorna Alexandra Josefowna, Maria Nikolari jewna, Helena Pawlowna och sina barnabarn, hvilka t tillbragt hela natten utan sömn i de angränsande ji! rummen; med fasihet tillkännagaf han för dem sin 1 nöra förestöende död, tog afsked af alla, välsignade alla. De af honom under dessa högtidliga ögonblick I c yttrade ord skola städse förblifva i preglade i den 11 höga faderlösa familjens medlemmars hjertan. —lv Kejsarinnan utropade: Min Gud! hvarföre får jag ej r dö med dig!s — Du mäste lefva för dem. —Jh Vänd till tronföljaren yttrade Kejsaren: Du vet att 1 alla mina omsorger, alla mina ansträngningar åsyftat Is Rysslands väl; jag önskade också att så fortfara, för )t att ät dig lemna ett välordnadt rike, tryggadt mot f yttre oro, fullkomligt lugnt och lyckligt; men du ser 1 på hvilken tid och under hurudana förhällanden jag , dör. Gud tyckes så hafva velat. Det blir tungt för c dg., — Badande i tärar, svarade tronföljaren: Om det är bestämdt för mig, att jag skall förlora dig, så är jag dock öfvertygad derom att du äfven der ofvan hos Honom skall mana godt för Ryssland och för oss alla samt bedja Honom förläna mig Sitt heliga bi-s ständ att bära den tunga börda Han pålägger mig. 1 — Ja, jag har alltid bedt till Honom för Rysslaad I g och för er alla. Jag skall — — — jag skall äfven bedja der. Ni åter — yttrade han, vänd till den hans sjukläger omgifvande höga familjen och blicg kande på Kejsarinnan — förblifven alltid såsom hitintills, nära förenade uti familjekärlekens trogna förv bund. C Härefter tillkallade Kejsaren ministern för kejserl. Ir bofvet grefve Adlerberg, grefve Orloff och krigsmiIf nistern farst Dolgorukoff, och uti rörande ordalag I n tackade han dem för deras trogna tjönst, för deras I1b bepröfvade tillgifvenhet, anförtrodde dem åt tronfölId jaren, välsignade dem och tog afsked af dem. ): Derpå utdelade han, vänd till tronföljaren och a grefve Adlerberg, de sista befallningarae rörande sin In likbegängelse. Han förordnade sjelf i hvilken saljt hans jordiska qvariefvor skulle utställas i nedra vå-jd ningen af vinterpalatset och bestämde stället för sia ln graf i Petropawlowska katedralen, befallde att jord-js fästningen skulle ske med så liten lyx som möjligt, h utan någon praktfull katafalk, utan alla storartade s prydnader i sorgesalen och i kyrkan, på det onödiga Ir omkostnader. mätte undvikas. Slutligen lät han tillÅh kalla sin nirmaste betjening, tackade dem, sade dem sitt farväl och välsignade dem. 1 Den döende kejsären egde ännu sitt fulla medvejs tande, då biktfadren begynte uppläsa hvilobönen, och r upprepade efter honom bönerna, med lugn, ehuru reIn dan svag röst. Snart tystnade likväl hans stämma. r Han vinkade biktfadren till sig, tryckte hans hand, i kysste det öfver hans bröst nedhängande korset, och t då han icke mera egde styrka att uttala ett enda ord, gjorde han medhanden och ögonen ett tecken mot kejsarinnån och trönföljaren, liksom ville han uppmana I dem att bedja för honom. Intill sista ögonblick:t af sitt lif Qvarhöll han kejsarinnans och tronföljarens händer uti sina och tryckte dem hårdt. Tjugu minuter efter kl. 12 middagstiden hade kejsaren upphört att lefva, han som under en tidrymd af nära trettio är utgjort ryska tronens prydnad, städse i högsta grad beherrskad af känslan för sin höga pligt samt outtröttligt och med fullkomlig sjelfförsakelse arbetande för fosterlandets väl. KINA. Öfver Hongkong har man nu några närmare s underrättelser om tillståndet 1 Canton. Detl! bekräftar sig att insurgenterna vunnit betydande fördelar, och att de kejserliga kommit till korta uti. en vid ankarplatsen vid Whampoa lefvererad formlig sjödrasbning. Iasur1i genterna beherrska floden nästan fullständigt ! och begagna denna omständighet att afskära Canton all tillförsel samt förbereda på dettal! gatt ett anfall nå gialfvua atadan Vid minföle