Aftonbladet – 16 mars 1855, sida 2

är fullkomligt okunnig om allt som angår honom. Det var ett tydligt afsked, men mamsell Sylvia syntes icke vilja förstå det. Ack, min fru! utropade hon med tårar i ögonen, haf medlidande med min gränslösa oro och förlåt mig, om jag ...n Mamsell, afbröt chevalieren, angelägen att visa Theråses mor det han ej hade den ringaste gemenskap med dansösen, fru de Villeneuves svar bör vara er tillräckligt; mera enträgenhet försämrar i ännu högre grad ert dåliga handlingssätt. Denna gång rynkade Sylvia sina vackra ögonbryn. Jag vets, sade hon stolt, att jag bör utnärda allt af den aktningsvärda dam, hvilken ag står framför, men om andra personer våga örolämpa mig, vore det möjligt att de funne nig mindre tålmodig och mindre vördnadsull. Herr de Lussan, alltid upptagen af samma anke, svarade hånande: Hotelser förskräcka mig icke, jag har trotat fiendens eld på slagfältet, jag kan ockå trotsa en operaflickas obildade språk., Nu ändsligen uppgick ett ljus för fru de Merignac, hvilken ända hittills förgäfves sökt det till charaden som spelades framför henne. En operaflicka ! . . . utropade hon med heig vrede, ah! ändtligen förstår jag min förräfliga väns, frå de Villeneuves rörelse! Är et den der varelsen hvars skamliga upp:öande . ..? Sylvia vände sig häftigt, som biten af en uggorm, men hon Iugnade sig snart och terfick sin vanliga djerfhet, ;Kors! jag tror i sanning att det är fru, bbedissan i Val-de-Gråce ! utr hon och. itsade nu först varseblifva den ta damen. vilken stor ära för mig att vara i samma. som den heliga vakters af de små: a skorna. Må er ky på intet vis roas, vördade mor, af att så nära befinna eri lsammans med en operaflicka; ni vaktar idenskor, vi begagna dem; det passar ju