Aftonbladet – 16 mars 1855, sida 2

förträfrligt. Hvad det vidkommer att blifva skandaliserad af sin nästa, gör det offret derför ingenting; det är en hyllningsgärd som man en gång för alla skänker ungdom och skönhet, och många förnäma damer gräma sig djupt öfver att icke mera kunna bli skandaliserade.n . Så stolt och djerf abbedissan vanligtvis var kunde hon nu ej yttra ett enda ord. Chevalieren, som äfven viile vinna fru de Merignacs gunst, skyndade att taga till ordet. Mamsell,, sade han med stränghet, ert uppförande är afskyvärd:. Ni hade aldrig bordt öfverstiga denna tröskel, och de förolämpningar och smädelser ni slösar på dessa aktningsvärda och utmärkta damer göra ert fel ännu mera oursäktligt., ,Amnar Chevalier de Lussan predika moral, om jag får lof att fråga? afbröt Syvia med krossande förakt; den rolen passar er mycket illa... Se på denne ömme far, hvilken, sedan han ruinerat sin son vid spelbordet och tillbragt sextio år i laster och utsväfningar, på sina gamla dagar upphäfver sig till dygdens och renhetens predikant . . . Men förlåt, förlåt min fru, tillale hon ödmjukt vändande sig till fru de Villeneuve, det till-kommer icke en stackars varelse sådan som jag, att höja sin röst i er närvaro, jag borde: modigt hafva uthärdat a!la förolämpningar... jag vill äfven skyndsamt aflägsna mig, men först af nåd säg ett ord, ett enda lugnande. ord i afseende på min olycklige vän hvars: frånvaro förorsakat mig en så grym smärta., Fru de Villeneuve gjorde en rörelse af otålighet. Huru många gånger skall jag upprepa för er, mamsell, att jag ej det ringaste känner, den person ni talar om? Er envishet kan i sanning alsura märkvärdiga misstankar! Det finnes medel att tillrättavisa sådana er oförskämda slynor!, ttropade abbedissan skummande af saseri, och smed fru de Villenenves tillåtelse vill jag nog draga försorg om att icke den der ännu en gång kommer hit och trotsar 0ss. i