räknade dänsösen på att kunha bibehålla ett inkognito, hvilket hon: tyckte det låg i chevalierens eget intresse att ej förråda. Men snart varseblef bon den dödliga blekhet som betäckte fru de Villeneuves ansigte, hon förstod det hon var igenkänd, och hennes säkerhet försvann ögonbliekligt. Den unga qvinnan. insåg ändtligen huru opassande hennes närvaro var på detta ställe, bittert ångrade hon detta steg hvartill en lättsinnig nyck hänfört henne, en mörk rodnad färgade hennes kinder, darrande slog hon ned. ögonen och gjorde en djup nigning för generalförpaktarens fru, hvilken ej värdigades besvara den. Min; frun,, stammade hon i dödlig. ångest, , njag. ber er, jag besvär, er, förlåt en okänd, — hon lade en stark tonvigt på det sista ordet — som ej..kan.beherska sin or0, utan. vågar tränga ända hit för att jemte chevalier de Lussan söka underrättelser . . .n Ahl :afbröt fru de: Villeneuve sred och slungade en eldblick mot den. förvirrade chevalieren. Ni hör således till herr de Lussans vänner?... Hvarför presenterar han er då icke för oss? Jag har sett mamsell i dag för första gången,, svarade chevalieren obevekligt. Sylvia var känslolös för denna förolämpning. Min fruv, sade hon med tilltagande ödmjukhet och böjde sig nästan ända ned till olfvet, jag känner det min plats icke är i enna salong, och att jag aldrig borde hafva inträngt i detta hus. Men då jag nu är här, bönfaller jag hos er om en nåd!.. Värdigas ifva mig några upplysningar angående herr e Chavigny... en af mina slägtingar och herr Philip de Lussans vän., Fru de Villeneuve hade återfått hela sin kallblodighet. Jag kunde visserligen låta bli att besvara edra frågor,, svarade hon med värdighet. . . . Men om min nedlåtenhet fort kan befria mig ån. er åsyn, tillstår, jag gerna det jag aldrig herr de Chavigny och att jag utomdes